THE RAID – UPPGÖRELSEN

Det finns nåt med den här filmen som gör att jag i hjärnan jämför den med brittiska ufo-filmen Attack the block. Det är inte bara att ett höghus är historiens fokus, det är känslan i filmen, det furiösa nästan glada sättet att filma på. Det är en vilja att göra någonting hårt underhållande och det är hundraprocentig energi från början till slut.

Men The Raid har ingenting med brittiska utomjordingar att göra, The Raid är en indonesisk actionfilm och det är en subgenre jag fram tills nu varit helt ovetandes om ens fanns. Det här är ingen film för dig om du föredrar lugna promenader i parker med välansade rabatter, det är ingen film för dig som propagerarar för anti-våld även på vita duken. Det här är en film som är bra för dig som är:

1. nyfiken på hur det låter när en människa dödas, för här låter det – som jag kan bedöma – otäckt autentiskt

2. är nyfiken på hur en skjuten  människokropp ser ut, för det ser lika verklighetstroget ut som nummer 1 låter

3. bra på att se skillnad på asiater i  hjälm även under mörka förhållanden, iklädda svarta hjälmar och trots att dom är exakt lika långa allihop

4. trött på samhällskritiska lågmälda dramer och vill se något heeelt annat

Jag själv stämmer inte in på någon av punkterna och kanske är det därför jag inte kan eller vill ge filmen något höjdarbetyg. Den är inte dålig på något sätt bara ganska….enahanda. Historien är simpel, en insatsstyrka ska leta upp storskurken om befinner sig längst upp i ett höghus och det låter kanske enkelt men det är allt annat än det. Målet är översta våningen och vägen dit kantas av död, bara död. Det mördas så friskt att jag ett tag blir blasé, precis på samma sätt som jag kan bli när jag ser krigsfilm. Folk mördas, stupar som flugor och jag bara jaha, gäsp. Det är fan sjukt egentligen. Fast hur sjukt det än är så är filmen underhållande men det är inget jag kommer se om.

Ett gäng bloggare har sett filmen före mig. Läs deras tankar här: Filmitch, Movies-Noir, Fripps filmrevyer, Filmparadiset och Skitfin kultur.

Här hittar du filmen på Voddler.

16 svar på ”THE RAID – UPPGÖRELSEN”

  1. Jag håller med om att storyn är väldigt simpel, inget direkt nytt där. Vad filmen lyckas bra med är att underhålla och snyggt koreograferade scener. Här är det ju inte bara en massa pang-pang, här får man även mycket martial arts, väldigt snygg sådan.

    Sen vet jag inte om du noterade det, men från början är alla tungt beväpnade för att övergå till mindre vapen och till sist utan några vapen alls. Tycker det är ett lite annorlunda sätt att genomföra en actionfilm på då man oftast brukar göra tvärtom där man ska avsluta med en massa tunga vapen och explosioner.

    Ingen toppfilm, men i genren är den lyckad och en stark trea tyckte jag den var värd. Såg den på SiFF och både jag och övriga som såg den fick precis vad vi var ute efter. Just att det blev ett avbrott från alla tunga filmer var mer än välkommet.

  2. Visst blir den lite enahanda, men jag kunde ändå inte låta bli att tycka att den var grymt underhållande. Ibland hinner man liksom inte tänka efter om det bara går tillräckligt fort.

  3. Jag lägger till en punkt i din lista, punkt 5. Om man vill se cp grym koreografi! Jag har inte blivet så imponerad av koreografi sen jag såg Drunken Master 2.

    Förresten, har du sett trailern till nya Dredd? Storyn är identiska

  4. Dette er mest en film for kampsportfans, enkelt og greit, og for oss er den god og velkoreografert. De som ikke er så intererssert i kampsportfilmer vil ikke se de små tingene som vi som forguder disse filmene ser. The Raid trengte vi som digger disse filmene, den ga oss et håp igjen etter noen dårlige år.

    1. Captain Charisma:
      I och med att filmen är från Indonesien, ser du om det är någon skillnad på kampsportscenerna jämfört med filmer från övriga Asien?

      1. Kampsportformen pencack silat som blir brukt her blir litt ensformig og har ikke stilen og høydepunktene man finner i de beste kinesiske kung fu-filmene. Derfor var det lurt å bruke råere voldsbruk og mye fokus på våpen i starten av filmen. Man ser heller ikke så mange høytflyvende spark, så pencack silat tror jeg ikke vil ha livets rett i så mange flere filmer hvis man ikke blander inn andre kampsportformer. Det blir for lite variasjon, men The Raid var mye bedre enn Merantau Warrior, forrige filmen til regissøren av The Raid. Kineisk kung fu er vakkert og byr for det meste på flere høydepunkter, det er så vakkert og brutalt å se på. Se bare på den siste kampscenen i The Raid, den ble litt lang og lite variert, ikke sant? I kinesiske filmer vet man at den beste kampen normalt sett vil være den siste mot den sterkeste skurken. Det er den største skuffelsen med The Raid, for atmosfæren er fantastisk og voldsbruken får virkelig et pluss i margen.

        Kung fu vil alltid være den kampsportform som fungerer best på film, selv muay thai og Tony Jaa blir ensformig i lengden,men Jaa blander forskjellige kampsportformer, og han har flere høydepunkter i filmene sine. Hadde han bare hatt karisma og talent som skuespiller. 🙂

        1. Det handler rett og slett om variasjon, for actionscenene/kampkoreografien er godt filmet, slik de skal være i en asiatisk film. Men kampsportformen silat trekker ned i lengden. Det var det. 🙂

          1. Captain Charisma:
            Det var en redig förklaring, tack för den 🙂
            Jag är inte så kunnig på just kampsportsfilmer och tycker nog att historien är viktigare än själva slåss-scenerna men jag förstår ju att om man har kampsport som intresse så ser man saker jag aldrig skulle märka av.

  5. Förresten, det ska göras en amerikansk remake (så klart). Förstår inte riktigt vad de ska göra. Vore väl bättre att dubba den om man nu vägrar se den som den är…

Lämna ett svar till filmitch Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.