THE WOMAN IN BLACK

25 april, 2012

 

 

 

 

 

 

 

 

Ännu en liten remake har nått biograferna. Den här gången är det The woman in black från 1989 som har dammats av och förnyats med Daniel Radcliffe i huvudrollen.

Det är ett smart drag om man vill få kidsen att titta på spökhistorier, att hotta upp dom lite, casta en stor ungdomsskådis i huvudrollen och sen hoppas på det bästa. Själv är jag överlycklig att filmbolaget skippat 3D-skräpet den här gången. Jag tror nämligen till skillnad från många “vetabästare” att kids faktiskt KAN se film på vanligt sätt och att många i vissa lägen skulle välja vanlig hederlig 2D framför glasögonvarianten. Jag har två tonåringar härhemma som definitivt väljer icke-3D om dom kan, vilket är ett val som sällan finns numer (svordomarna efter att sonen sett John Carter var i Haddock-klass och befäste min tes då han må vara min men ändå inte är en helt ovanlig unge i sin åldersgrupp).

Men nu tillbaka till damen i svart.

Arthur Kipps (Radcliffe) är en ung advokat som lämnar sin familj för ett par dagar för att resa till den engelska landsbygden och reda ut en avliden klients affärer. Han får ett rum att bo i, ett rum med gamla foton, läskiga dockor och ett stort fönster, ett fönster ur vilket tre små flickor hoppat många många år tidigare. Så istället för en vanlig dag på jobbet (eller två)  så hamnar Kipps mitt i en spökhistoria där vålnader från förr vill berätta sin historia.

Jag tycker den här remaken fungerar förvånadsvärt bra. Daniel Radcliffe är som klippt och skuren för sin roll och den hyperengelska tonen från originalet finns fortfarande kvar. Den stora skillnaden är tempot. Inte för att det är MTV-klippning på den här versionen, nej guuud inte alls, men historien går framåt snabbare, mycket snabbare känns det som och ändå får jag inte känslan av att det är bråttom.

Jag tycker regissören James Watkins har gjort en fin “förnying” av filmen, behållt allt det som var bra och stramat åt det som var aningens mer tveksamt och slutprodukten är en spökhistoria som på sina håll är riktigt läbbig. Det enda jag hade önskat var ett premiärdatum i mitten av juli. Det här är en perfekt sommarskräckis på bio när man är trött på brännande sol och sand mellan tårna. Om man nu kan bli det.

 

{ 8 comments… read them below or add one }

Sofia april 25, 2012 kl. 16:05

Kul att den inte var helt oäven i alla fall och jag är benägen att tycka det mesta med Ciarán Hinds är åtminstone trevligt. Hur var effekterna i förhållande till originalet?

Svara

Fiffi april 25, 2012 kl. 20:14

Sofia:
Upphottade en smula men ändå med samma känsla. Bra gjort tycker jag.

Svara

David april 25, 2012 kl. 18:48

Du verkar ha hyfsat samma åsikt om filmen som vår recensent. Och själv blir jag bara mer och mer sugen på att se filmen. Kanske borde ha passat på att se den själv istället…

Svara

Fiffi april 25, 2012 kl. 20:13

David:
Det ena utesluter väl inte det andra? 😉

Svara

filmitch april 26, 2012 kl. 14:12

Vi verkar vara ganska överrens mina tankar kommer idag eller i morgon men visst har lille Harry växt till sig bra?

Svara

Fiffi april 26, 2012 kl. 18:36

filmitch:
Absolut! Han skötte sig fint och jag tänkte bara “Harry Potter-tanken” några sekunder i början.

Svara

Britt april 28, 2012 kl. 13:34

Utan att ha sett originalet: Härligt filmad och lagom creepy med bra slut. Uppskattad av både 18 och 50++ 😉

Svara

Fiffi april 29, 2012 kl. 20:48

Britt:
Kul att den gick hem! 🙂

Svara

Leave a Comment

{ 1 trackback }

Previous post:

Next post: