TID FÖR HÄMND

9 maj, 2013

Motsatsen till att se en Bondfilm som jag mindes som i det närmaste perfekt och i ett sällskap av totala Bondanalfabeter (Goldeneye) måste vara det jag var med om för några dagar sedan. Jag såg nämligen en Bondfilm tillsammans med en styck Bondfantast och en styck specifik Tid för hämnd-älskare. Krocken mellan Goldeneye-återseendet och Tid för hämnd-omtitten blev total men ack så intressant att få vara med om.

Jag är ingen uttalad Bondälskare (eller hatare), jag kan titta på det mesta, en bra film är en bra film liksom. Ja, en dålig film är en dålig film med såklart – även med någon variant av James Bond vid rodret.

Jag såg Tid för hämnd när den gick upp på bio sommaren 1989. Mina minnesbilder var vaga, för att inte säga obefintliga men jag minns upplevelsen som okej, varken mer eller mindre. Nu när jag ser om den och har en hel del fler Bondfilmer aktuella i filmhjärnan ser jag den på ett liiite annat sätt. Framförallt slår det mig hur självklara både Pierce Brosnan och Daniel Craig är som efterföljare till Timothy Dalton som James Bond. När jag blundar och lyssnar på Timothy Dalton som pratar så kan det lika gärna vara Daniel Craig, dom är till och med lika i sina manér. Pierce Brosnan är Timothy Daltons classy storebror, en Dalton 2.0 om man så vill. Men det som slår mig är hur BRA Timothy Dalton är som Bond, som “sin” variant på den engelska agenten, en agent som i Daltons tappning är allt annat än en gentleman.

Daltons Bond är liksom charmig och tuff som han “ska” men också rätt sloppy och lösaktig på ett sätt som inte känns varken schysst eller fräscht. Fräsch däremot är Bondbruden Carey Lowell som med sin Pam Bouvier sätter ner klackarna i golvet, slår näven i bordet, skjuter hål i väggen, kör lastbil, flygplan, motorbåt, fixar biffen och räddar sloppyfaceagenten från en säker död. Hon är helt klart tjugo år före sin tid som Bondbrud. Många – jag själv inkluderad – höjer Izabella Scorupco till skyarna för att hennes Natalya Simonova skulle vara den första på riktigt intelligenta, självständiga OCH vackra Bondbruden men det är inte sant. Carey Lowell gjorde det sex år före henne och Pam Bouvier skulle banne mig ses som badass än idag, så sakta går utvecklingen framåt.

Vad gäller handlingen så är det lätt att bli rädd när man ser en speltid på två timmar och femton minuter men tiden bara svischar förbi. Det finns ingen direkt “dödperiod” alls, det är ett underhållande och högt tempo filmen igenom och den är dessutom osedvanligt “klaffsig” för att vara en Bondfilm. Inte så att man får se blod när nån blir skjuten, nejdå, men det händer andra saker med människokroppar som gör att det låter sschplaffs och luktar blodmos. Jag tycker dessa scener adderar en del till filmen snarare än förstör, en del Bondfilmer kan kännas så sagolikt barntillåtna att det blir på gränsen till tråkigt. Tid för hämnd är alltså inte en av dessa.

Jag blev förvånad över hur bra jag tyckte filmen var och hur fint filmad, snyggt färgmatchad och påkostad den känns. Här är mitt filmtittarsällskaps tankar om Tid för hämnd: Henke och Joel. Riktigt ingående och intressant läsning för Bondälskare – och andra.

 

{ 12 comments… read them below or add one }

filmitch maj 9, 2013 kl. 11:51
Fiffi maj 9, 2013 kl. 16:09

filmitch:
Jag hade eran komborecension i bakhuvudet när jag såg filmen. Mindes att du inte tyckte om den alls. Kan det vara för att du gillar BOND som BOND ska vara, att den liksom testar sina gränser väl mycket inom själva Bondgenren? För inte tycker du – väl? – att det är en genomrutten film? 😉

Svara

filmitch maj 9, 2013 kl. 19:07

Oh nej. Det är en helt ok 80-tals action men en usel Bondfilm. Om jag inte brydde mig om Bond skulle jag troligen uppskatta den bättre.

Svara

Fiffi maj 10, 2013 kl. 23:13

filmitch:
Det tror jag med.

Svara

Henke maj 9, 2013 kl. 12:07

Kul Fiffi! Vad glad jag blir. Jag visste inte riktigt hur filmen skulle landa hos dig. Du är bra på att hålla masken direkt efter visningarna. Du skulle klara dig bra vid pokerbordet.

Jag får fundera vidare lite på karaktären Pam Bouvier. Problemet är nog att jag inte ser/känner personkemin mellan Bond och Pam, och det är kanske egentligen det jag bedömer i den kategorin “Bondbruden”. Men visst hon är fräsig och det är fräscht att se en bondbrud som har vett att ta för sig lite mer (mycket mer!).

Svara

Fiffi maj 9, 2013 kl. 16:10

Henke:
Jag som tycker att det går att läsa mig som en öppen bok. Måste kanske jobba på min självbild en smula 🙂
Men visst var det en bra film, mycket bättre än jag mindes den. Underhållande på alla sätt och vis.

Svara

Movies - Noir maj 9, 2013 kl. 13:08

Blir glad att en Bond-film som inte alltid är så hyllad går hem hos dig. Daltons Bond bjöd ju på en hårdare agent, lite mindre humor och rakt på sak. Tycker båda hans filmer funkar, även om han kanske saknar lite karisma. Men Dalton var/är en klassiskt skolad skådespelare och sköter sig bra.

Filmen funkar bra, men tappar lite mot slutet som jag minns det. Därför blev det bara 3/5 från min sida, men ett plus i kanten vore kanske inte helt fel.

Carey Lowell är kanske inte någon favorit bland Bondbrudarna, men håller med om att hon funkar bra som intelligent motpol till Bond. Sen vet du nog vad jag tycker om Isabella S 😉 Onödig kuriosa – Carey Lowell är gift med Richard Gere…

Svara

Fiffi maj 9, 2013 kl. 16:12

Movies-Noir:
Jag tycker att Timothy Dalton i spelstil liknar Daniel Craig väldigt mycket, dom är tuffare än övriga gänget, alltså mer stone-fejs-aktiga. Kanske är det den grejen som gör att många tycker att både Dalton och Craig saknar just karisma? Jag tycker nämligen inte att någon av dom gör det. Dom är bara lite over-the-top-hårda.

Jag tycker nog du ska klämma till med ett plus i kanten på betyget. Det är den värd 🙂

Svara

Sofia maj 10, 2013 kl. 12:45

Haha, nu måtte väl Joel vara nöjd 😀 Jag kanske ska se om den mer som en actionrulle, för jag blev rätt besviken på den som en Bondfilm när den kom. Men för alla del, den där tryckkammarscenen är ju rätt minnesvärd…

Svara

Fiffi maj 10, 2013 kl. 23:18

Sofia:
Jag vet inte om han sett mitt betyg än men det var väldigt kul att se filmen tillsammans med honom. Han var väldigt engagerad och det smittade av sig litegrann- i alla fall på mig 🙂

Svara

David maj 10, 2013 kl. 13:11

Kommer ihåg hur jag satt och såg den här och asgarvade hela tiden för att den var så otroligt dålig och överdrifterna skrattretande fjantiga. Ett av de värsta Bond-magplasken. Efter att ha sett den igen tycker jag att den har ett par bra scener och jag håller med om att den är snyggt filmad och väl utförd om man inte talar om den otroligt fåniga, ologiska och fjantiga berättelsen.

Svara

Fiffi maj 10, 2013 kl. 23:19

David:
Överdrift? Som i att åka lastbil på bakhjulet menar du? 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: