Veckans klassiker: HAJEN

Såhär med facit i hand, jag var alldeles åt helvete för liten när jag såg Hajen för första gången.

Hyrd ihop med en moviebox av kompisar som fyllt femton och fler år än så. Jag satt i en soffa och förstod inte hur jag någonsin mer skulle kunna sänka mina vita ben i en sjö större än två kvadrat. Den tanken tänkte jag alltså i början av 80-talet och jag har tänkt den varje sommar sedan dess, vid varje utlandssemester, vid varje val mellan att bada eller inte bada. Haj-jäveln har satt griller i huvudet på mig som är stört omöjliga att sudda bort.

Jag tror på fullt allvar att det finns haj i Östersjön, i insjöar, i träsk, pooler, badkar. Prata inte med mig om logik, jag VET att jag är dum i huvudet men det spelar ingen roll. Hajar finns, dom finns överallt och dom kan äta upp mig var som helst – om jag crawlar. Logik var det ja. Simsättet crawl är nämligen lika med död. Simsättet bröstsim, njaaaaa, då kan man överleva.

Utan att överdriva jag kan säga att det här är Steven Spielbergs riktiga genombrott som regissör. Okej att han regisserade lite TV-serier, UFO-filmen Firelight (1964) och Goldie Hawn i The Sugarland Express (1974) men inget av detta har gått till filmhistorien ens som ögonbrynshöjare. Så blev det 1975 och jag tror till och med kineserna skulle kunna kalla det för Hajens År sett till den uppmärksamhet filmen fick världen över. Det här var något helt nytt!

Världens mest iögonenfallande filmaffisch, världens mest effektiva filmscore (skriven av geniet John Williams), en handling som manar till eftertanke OCH att reptilhjärnan går på högvarv, skådespelare som är närvarande till max utan minsta överspel och regisserat av en man med superkoll på grejerna. Filmen blev så nära perfektion att jag stryker ordet nära.

När jag tittar på filmens extramaterial sägs det att filmmakarna ”ville göra för havet vad Psycho gjorde för duschen”. Skoja att det funkade! Jag har inte duschat  – heller – sen 80-talet. Men att lyssna till Steven Spielberg när han förklarar hur han löste själva problemet med att tillverka en haj långt innan CGI ens var påtänkt, höra Peter Benchley (författare till boken) prata om vilka alternativa titlar han funderade på till boken (Leviathan Rising, sug på den, vilken SJUKT cool titel!) och få inside  information om hela filminspelningen, alltså det är JULAFTON för en sån som jag. Jag önskar att jag hade mer tid (och lust) att titta på extramaterial, det är ofta ruskigt intressant men det blir sällan av. Tyvärr.

Det är svårt att tänka sig att Hajen är regisserad av samma snubbe som gjorde War Horse. Om nånting var bättre förr så var det definitivt Steven Spielberg.

15 svar på ”Veckans klassiker: HAJEN”

  1. Superduperamen på allt!! 🙂
    Inget kommer någonsin kunna matcha Spielbergs film i den här genren. Den ´”stängdes” liksom efter det här….

  2. Inte helt med på detta (och han heter inte ”haj-jäveln”, hane heter Bruce ;)). För mig tappar filmen tyvärr när den går in i fas 2 och blir mer action än skräck.

  3. Jag håller nog med Sofia. Den starka stämningen av ovisshet och rädsla som skapas i första halvan av filmen försvinner en aning när det blir manlove på öppet vatten i stället.

    1. Pladd:
      Nu tycker jag det blev lite väl mycket negativ stämning här. Herregud, det är ju ett mästerverk! Och vad är det för fel på manlove i havsmiljö om jag får fråga? 😉

  4. Kul att du skriver om den här nu.

    Vi håller på med ”film promotion” på Filmvetenskap II just nu och där togs Hajen upp direkt som en av de mest kända filmerna som använt sig flitigt av skicklig marknadsföring. Precis som du nämner, främst genom affischen och musiken men också att den är så simpel i sin idé. Sedan sägs det ju att det är den filmen som tog Hollywood tillbaka till en ny guldålder, att det blev inne att våga göra storslagna filmer som skulle ses av alla på hela jorden. Vet inte riktigt hur det är med den saken… Men filmen är bra 🙂

    1. dan:
      Jag tror det stämmer bra. Hajen sågs av människor runt hela jorden och är en såndär film som ”alla” vet vilken det är. Såna filmer kryllar det inte av. Och nynnar man på filmscoret så får man panik – alldeles oavsett nationalitet 😉

  5. Det mesta var bättre förr, åtminstone i filmens värld 😀 Hajen är en klassiker, men mer än 4/5 får den inte av mig. Däremot vet jag precis vad du menar med extramaterial. Det kan få en att uppskatta filmer lite mer och är allt som oftast väldigt intressanta, speciellt när det handlar om sådana här uppskattade filmer.

    1. Movies-Noir:
      Jag undrar om jag inte ska försöka ha det som nyårslöfte: att se mer extramaterial på filmer jag gillar. Det är sällan jag blir besviken när jag väl tar mig den tiden och det känns som ett vettigare löfte än att träna för Stockhom Maraton eller börja röka.

      En 4:a från dig är ju ett jättehögt betyg, du är ju aaaaningens snålare på femmorna än jag är – och ettorna 😉

      1. Ja, om man har tid, lust och ork att kolla på extramaterial så är det ett jättebra tidsfördriv 😉

        Mmm, en fyra i min värld ska förtjäna det och är filmer jag rekommenderar. Men femmor är favoriter OCH bra filmer. Svårt att dela ut de som godis och därför begränsas de. Samma sak med ettorna, för ska man börja jämföra med de riktiga bottennappen så är det bättre att vara lite snäll och ge en tvåa. Finns liksom alltid något sämre när man tänker efter…

        Sen delar jag ju ut plus och minus också och då blir det enklare att hålla sig borta från ettorna och femmorna 😀

        1. Movies-Noir:
          Plus och minus skulle givetvis förenkla mycket. Det är en väldig stor spridning på varje betyg – egentligen. Men nja, jag kör med mina ”rena” fiffiluror, jag får försöka förklara i text vad jag menar 🙂

Lämna ett svar till dan Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.