Veckans serietidningshjälte på film: THE AMAZING SPIDER-MAN

2 juli, 2012

Ibland kan en nyinköpt kofta göra den stora skillnaden.

Jag tycker att få saker klår känslan av att gå in i en mörk biosalong en varm sommardag och speciellt med en nyinköpt långärmad tröja av något slag på sig, en tröja som är aningens för varm för att ha på sig utomhus men precis lagom i en airconditionkyld biosalong. Jag gillar att sitta där och liksom känna mig lite smutsig, som att det jag gör är lite småkriminellt. Hey, jag väljer bort timmar i sommarsolen för något jag kan göra varenda dag resten av det mörka och kalla året och YES, I´m doin it and I´m proud! Att sen ha ynnesten att krypa ner i biofåtöljen på en pressvisning av en film jag egentligen är föga sugen på gör inte saken sämre.

The Amazing Spider-man kändes som en hundraprocentigt onödig film och har gjort så sen jag först hörde talas om att den skulle komma. Det var bara tio år sedan Spider-man kom och behovet av en remake – redan! – var noll. Det kändes fullkomligt överflödigt och enbart som en dålig ursäkt att få sälja mer leksaker och spel. Så mysglädjen över min nya kofta var utan överdrift starkare än längtan efter att få se Andrew Garfield i blåröd spandex.

På tal om Andrew Garfield, han är ett frågetecken som behöver rätas ut en aning känner jag, jag kommer liksom inte vidare annars. Okej. Killen var med i den positiva överraskningen Never let me go, han var med i The Social Network och i Lejon och Lamm och i alla dessa tre filmer fick jag känslan av att han saknar om inte en hel kromosom så åtminstone en flisa av en. Han känns liksom lite….bakom. Lite tankesvag. Jag kan inte beskriva det bättre än så.

När jag fick reda på att han skulle ikläda sig Peter Parkers hemsydda maskeradmask blev jag både häpen och trött för jag tyckte om möjligt att han var ännu mer felcastad än Tobey Maguire i samma roll. Men om jag blev överbevisad med råge av Maguire i Spider-Man så fick jag en fläpp över kinden så det svider fortfarande av Andrew Garfield – och det SKA jag ha. Jag ska ha en hurring så det ringer i örats inre regioner tills klockorna ställs om för vintertid för Andrew Garfield är PERFEKT som Peter Parker, han är helt jävla klockren. Han är lika självklar som stödhjul på en barncykel, som stjärtvärmare i sätena på en ny bil, som ansjovis i Janssons frestelse, som Tilde de Paula i Nyhetsmorgon. Jag kapitulerar och jag gör det ordentligt med varenda cell av min kropp och jag ber Andrew Garfield om ursäkt för alla mina forna tarvliga tankar. Han är inte bakom, inte på en fläck är han det. Han är GRYM och han ÄR Spindelmannen det räcker för mig och fan vore det annars.

The Amazing Spider-Man är en hel annan typ av film än den “gamla” trilogin var. Borta är det färgglada, det snälla, det aningens barnsliga och komiska och istället får vi en version som jag anar är betydligt mer trogen serietidningsoriginalet. Hela filmen andas en mer verklig luft. Det är skitigare, mörkare och otäckare och filmmakarna har löst det snyggt sett till 11-årsgränsen. Blod på grå tröjor blir inte rött, blod på grå tröjor blir mörkgrått eller på sin höjd lite brunt. Lite mindre läskigt men inte mindre autentiskt.

Det rasslas i rostiga kedjor, det bråkas på skitiga bakgator och till skillnad mot dom förra filmerna så känns inte stora delar av filmen som en del ur ett TV-spel. Jag gillade dom andra tre filmerna skarpt och att jag gillar även denna ser jag inte det minsta som ett problem, tvärtom. Jag imponeras av att det går att göra två så pass olika filmer om samma grundstory (även om historierna är väldigt olika om man går in på detaljer) och jag förvånas över att jag så enkelt kunde släppa Kirsten Dunst som Spider-mans kärleksintresse men det gick på ett kick, Emma Stone är nämligen som klippt och skuren för rollen som Gwen Stacy, klasskamraten och spidermanflirten.

Rhys Ifans är jättebra som doktor Curt Connors (och ödla) och Sally Field som faster May likaså men den biroll som fastnat mest hos mig är Martin Sheen som farbror Ben. En riktigt fin och hjärtskärande rollprestation av gamle herr Sheen trots nya, lite för stora och lite för vita tänder i överkäken.

Det finns så mycket som är bra med den här filmen att trots att jag försöker krysta fram något fel så går det inte, inte ens ett litet. Jag hade 136 väldans underhållande minuter i biosalongen, jag fick en nu-börjar-jag-snart-gråta-klump i magen på slutet, jag känner mig lite småkär i Garfieldkillen, jag imponerades av effekterna och jag retade mig minimalt på 3D:n. Det här är helt enkelt ett alldeles ypperligt sommarbiotips och jag hoppas så det knakar i nyckelbenen på en uppföljare, eller två, eller tre. Kör på bara, you go Spidey!

{ 10 comments… read them below or add one }

Vrångmannen juli 2, 2012 kl. 08:22

Jag fick faktiskt en liten pepp när jag läste detta trots att jag varit förhandsneggo! Se den jag ska 🙂

Svara

Fiffi juli 2, 2012 kl. 19:59

Vrångmannen:
Det är inte helt fel att vara förhandsneggo. Fortsätt så tills du sett filmen 🙂

Svara

Henke juli 2, 2012 kl. 08:41

Jag tyckte att de förra filmerna, de med Tobey Maguire var trista och ointressanta. Nej tack till fler tv-spelsfilmer.

Så när jag läser mörker, skitighet, otäckt, Emma Stone så blir jag väldigt intresserad.

Svara

Fiffi juli 2, 2012 kl. 20:00

Henke:
Trista? Ointressanta? Spindelmannen?
Tror inte du kommer tycka denna är något av det även om du kanske inte behöver räkna med ledsen-klump-i-halsen till eftertexterna 😉

Svara

Pladd juli 2, 2012 kl. 11:48

Håller med om att den på förhand verkar enbart onödig. Dock ska den ses eftersom Marc Webb har regisserat.

Svara

Fiffi juli 2, 2012 kl. 20:02

Pladd:
Ja just ja, du är ju ett fan av 500 days of summer 🙂
Jag tycker han fått till relationsdelen riktigt bra i den här filmen. Ska bli kul att läsa vad du tycker.

Svara

Micke juli 3, 2012 kl. 22:17

Fan vilken lyx att få gå på pressvisning! Kul att du gillade filmen så mycket, helt klart en av årets måste se-filmer för mig.

Svara

Fiffi juli 3, 2012 kl. 22:26

Micke:
Jag tänkte på det där du skrev i kommentaren till Spider-man, det där med att han i originalserien tillverkar en pryl och sätter på handlederna som skjuter spindelnät. Det är med i filmen.
Jag tror du kommer hitta mycket i den här filmen som du kommer uppleva som “rätt” sett till tidningarna. Hoppas du kan komma iväg och se filmen så fort som möjligt.

Svara

filmitch juli 4, 2012 kl. 10:05

Även jag var förhands neg till den här filmen men blev intresserad så fort jag hörde att Wbb satt i registolen. När brosan ringde i går med darr på rösten för att filmen var så bra och jag läst din fina recension blir det ett besök 🙂
“Lite tankesvag” håller med men han verkar vara perfekt i rollen som Parker
“Lite för stora och lite för vita tänder i överkäken” menar du att Sheen håller på att transformeras till Robert Redford?

Svara

Fiffi juli 5, 2012 kl. 16:17

filmitch:
Det “normala” är ju att vara enormt ifrågasättande när en sånhär film kommer, speciellt eftersom dom “gamla” inte är speciellt gamla och att dom “gamla” dessutom är väldigt bra.

Sheen har förvandlats till något beyond Redford.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: