LOST RIVER

4 augusti, 2015

När Ryan Gosling skriver och regisserar en film, då tittar man. Det är sen gammalt. Jag tror det gick att tyda redan bland runorna på Rökstenen faktiskt.

Lost River är Ryan Goslings första film men jag kan lova att det inte blir den sista. Med nästan övertydlig inspiration från David Lynch och Nicolas Winding Refn lyckas han göra en film som ändå känns helt egen. Berättelsen om den lilla fattiga familjen i den nedgångna staden Lost River är kantad av suggestiv musik, fantastiskt färgsatta scener och ett persongalleri som hade platsat i vilken Lynchfilm som helst.

Mamma Billy (Christina Hendricks) försöker få ihop pengar så hon kan behålla huset som är belånat långt upp över nocken, huset som som ligger i en stad ingen vill bo i. Alla som har minsta möjlighet att flytta – att fly – gör det. Äldsta sonen Bones (Iain De Caestecker) säljer koppar på skroten för att hjälpa till ekonomiskt och när han inte gör det hänger han med Rat (Saoirse Ronan) som bor med sin mormor och råttan Nick.

Billy får ett något annorlunda jobberbjudande av bankmannen Dave (Ben Mendelsohn) som hon till slut inte kan tacka nej till samtidigt som Bones hittar en hemlig ingång till en undervattensstad och jag sitter med stora ögon och undrar vad tusan det är jag tittar på.

Det finns en hel del suggestiva, konstnärliga, närmast poetiska filmer att jämföra med om man är på det humöret och det är omöjligt för mig att inte tänka Only God Forgives, Blue Velvet och Under the skin. Av nån anledning brukar jag hamna på betyg 3 när jag ser filmer som dessa, jag uppskattar filmerna för att dom utmanar mig men dom ruskar inte om mig i hjärtat, magkänslan blir liksom inte matad ordentligt. Det är mer ögongodis än någonting annat för mig men jag inser samtidigt att när filmer av den här typen hittar in i magen, då kan det verkligen bli ett filmiskt minne för livet. Å andra sidan, när ingenting med filmer som dessa klickar kan man lika gärna stänga av eller helt enkelt…hata den.

Jag hamnar som sagt nånstans mittemellan här. Ett par av scenerna har jag sett om flera gånger, helt fantastiska scener (den första med Eva Mendes och en scen som börjar på en bensinstation och slutar med Nick) som utplockade ur sitt sammanhang tveklöst får 5-plus. Det som gör att slutbetyget blir en stark trea är att jag känner mig distanserad. Jag tittar på tavlor, otroligt vackra tavlor, välkomponerade stilleben men jag känner ingenting. Om det är mig eller Ryan Gosling det är “fel” på har jag ingen aning om. Det troliga är – ingen av oss.

Lyssna gärna på Filmmixern-killarnas unisont hyllande av filmen eller läs MovieZine-Alexanders förklaring till varför filmen för maxbetyg. Jag fattar verkligen att filmen filmen kan klicka bigtajm för många, jag är bara inte där än själv.

{ 9 comments… read them below or add one }

Henke augusti 4, 2015 kl. 06:56

Tack för påminnelsen. Jag läste om denna för ett tag sedan men sen hade jag glömt den.

Svara

Fiffi augusti 4, 2015 kl. 07:28

Henke:
Varsågod. Jag tror faktiskt detta kan vara en “Henke-film”. 🙂

Svara

Movies - Noir augusti 4, 2015 kl. 11:19

Ingen toppfilm i mina ögon. Däremot är den visuellt och musik-mässigt sätt bra. Detta tillsammans med filmens sista tio minuter höjer den en aning. Synd att handlingen är desto svagare. Som en blandning mellan Only God Forgives och David Lynch, precis som du är inne på.

Mina tankar om Lost River när jag såg den. Stark tvåa i betyg.

Svara

Fiffi augusti 4, 2015 kl. 11:36

Movies-Noir:
Visuellt jättesnygg. Verkligen. Men ja…jag tror filmen vunnit på att vara ÄNNU mer udda, typ om Gosling influerats av Jean-Pierre Jeunet – också. Men det är en film som jag tänker på en hel del efteråt och det kan man inte säga om alla. Gör du det? Eller försvann den i samband med eftertexterna?

Svara

Movies - Noir augusti 4, 2015 kl. 16:20

Kanske någon dag, men inte så jag funderar på att höja betyget eller är sugen på att se om den 😉

Svara

Daniel augusti 4, 2015 kl. 13:46

Ohhh, du säljer verkligen filmen för mig genom att nämna David Lynch, Under the Skin, och Winding Refn!

Svara

Fiffi augusti 6, 2015 kl. 18:06

Daniel:
Då hoppas jag att denna film faller dig helt och hållet i smaken 🙂

Svara

filmitch augusti 5, 2015 kl. 02:12

Only Gods forgives – brrrrrr
men likt Henke tackar jag för påminnelsen filmen har legat och skvalpat runt i bakhuvudet ett bra tag.

Svara

Fiffi augusti 6, 2015 kl. 18:07

filmitch:
Att Only God forgives är lite brrrrr håller jag med om, den här är bättre.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: