THE WOMAN

11 juni, 2013

För nån vecka sedan skrev jag om manlighet här på bloggen och i början på juli kommer fortsättningen, kvinnlighet. Om jag inte redan hade skrivit klart det inlägget hade jag mycket väl kunnat skriva om den här filmen och enbart den.

Kvinnlighet som miljö och arv, kvinnlighet som fördom i mina och andras ögon, hur gestaltas den på film? The Woman har så många olika mer eller mindre starka kvinnoporträtt att det skulle gå att skriva en doktorsavhandling om kvinnlighet bara genom att dissekera filmen en smula. Det tänker jag inte göra men jag tänker skriva en hel del, det är nämligen en väldigt intressant film både ur kvinnlig och manlig synvinkel.

En liten småstadsidyll. En dysfunktionell familj. En kuvad fru, en störd man, en söt lillasyster, en brådmogen mellanbror och en storasyster som med kort svart hår ses som egen i sin omgivning. Pappan Chris gillar att vara “man” i betydelsen familjens överhuvud. Han säger hur saker och ting ska vara, han bestämmer, hans ord är lag. Han gillar även jakt, geväret känns som hans bästa vän, som en metallisk förlängning av högerarmen.

På en liten kvällsjaktrunda ser han en kvinna vid vattenbrynet. Smutsig, trasig, djurisk och i hans ögon – förstår jag – fascinerande. Vid blotta åsynen av henne får han en idé. Han ska tillfångata henne, låsa in henne i källaren och göra henne till en civiliserad och “riktig” kvinna. Det ska bli familjens gemensamma uppdrag, nåt att samlas kring, hjälpas åt med.

Ur manlighetssynpunkt så känns Chris som en klassisk grottmans-man. I sitt arbete som advokat är han välklädd och belevad men när han kommer hem åker camobyxorna på. Chris använder härskartekniker, han utnyttjar sin kroppsliga styrka för att få som han vill, han förgriper sig sexuellt på dom han ser som sina ägodelar och han lyckas få kvinnorna i sin närhet att känna att dom inte är värda leran under hans skor. Han använder sig även av våld på det sättet Filmmedia skrev om på manlighetstemat, ett sätt som där beskrivs som vanligt men som jag sällan lagt märke till i nyare filmer. Summan av detta är en man som jag personligen skulle vilja gå loss på med en spikklubba.

Kvinnorollerna är välskrivna och komplexa. Det är ingen uppenbar förenkling av verkligheten manusförfattaren och regissören Lucky McKee pysslat med här, han har låtit dom kvinnliga karaktärerna visa kvinnlighet på väldigt många olika sätt. Det är hela spektrat och jag gör inte bara vågen för att det är vågat, jag gör det för att det är alldeles lysande genomfört. Mamman som blundar för verkligheten, som vill vara den goda frun. Dottern som uppenbarligen behövt stå ut med pappans nattliga besök under många år. Lillasystern som ännu inte tagit skada av sin omgivning. Lärarinnan med den korta kjolen som genomskådar och bryr sig och så skogskvinnan, hon som lever på rått kött och som dödat med sina bara händer så länge hon kan minns.

Som film betraktad är det här perfektion. Manuset är lysande, skådespelarna är grymma, det är vackert filmat, musiken förhöjer stämningen och filmen har väldigt många bottnar. Den är gripande, vidrig, väldigt blodig, grym och tänkvärd och detta paketerat i nåt som känns fräscht och nyskapande.

Jag önskar att jag hade kunnat se de här på bio, jag undrar hur jag hade reagerat då med tanke på hur jag försvann in i filmen trots att jag såg den på en liten laptop. Så jävla bra helt enkelt!

I avsnitt 8 av filmpodden Snacka om film pratar jag mer om den här filmen – och en massa andra härliga skräckisar. Klicka här för att komma till hemsidan.

{ 7 comments… read them below or add one }

Sofia juni 11, 2013 kl. 14:45

Låter ju mycket spännande! Men taglinen ger lite knepiga associationer, i alla fall utifrån din beskrivning låter det inte som om filmens fokus är den avlagda hämnande kvinnan.

Svara

Fiffi juni 11, 2013 kl. 19:37

Sofia:
Filmen har så många fokus, den är svårförklarad. Den måste helt enkelt ses. 🙂

Svara

David juni 11, 2013 kl. 19:15

Intressant beskrivning. Jag har ändå svårt att få grepp om vad det är för film. Men det kanske är så den är? Tack för länk! 🙂

Svara

Fiffi juni 11, 2013 kl. 19:39

David:
Den skulle nog bli genrebestämd till skräck/thriller men jag tycker det även är ett drama, ett ganska klurigt sådant dessutom. Men den ÄR otäck, så skräck skulle nog stå först.

Svara

filmitch juni 11, 2013 kl. 20:32

Ja du – här skiljer sig våra åsikter åt ordentligt mao ord jag tyckte precis tvärtom istort sett i allt – kassa skådisar – taffligt manus och på det hela en dålig film. Däremot gillade jag iden och filmen hade en och annan intressant aspekt men utförandet föll inte mig i smaken.
Men å andra sidan är detta tjusningen med all konst att man kan tycka så annorlunda om samma sak – det intressanta blir då inte “vem som har rätt” utan varför åsikterna går så vitt isär. Kanske skulle ta och se om filmen vid något tillfälle för att försöka “se den med dina ögon” torde bli en intressant diskussion.

Svara

Fiffi juni 11, 2013 kl. 21:31

filmitch:
Det där är ju Intressant! Tänk att det går att se SÅ olika på en och samma film. Kanske att du kan se andra saker i filmen om du försöker fastna i genustänket så som jag lyckades (?) göra, jag tror nämligen att det går precis lika bra att se filmen som en “vanlig skräckis” och då kanske den funkar sämre. Fast för mig hade den nog funkat i vilket fall som helst, den var helt enkelt KANONBRA! 🙂

Svara

filmitch juni 11, 2013 kl. 22:59

Jag tror nog att det var en orsak till att jag inte gillade filmen – då jag såg den som en skräckis. Karakaktärerna var nog för skruvade för min smak och jag lyckades inte ta dem på allvar.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: