Veckans serietidningshjälte på film: FANTOMEN

16 juli, 2012

Min relation till Fantomen grundar sig barndomens årliga besök på Parken Zoo i Eskilstuna och den fantomengrotta som fanns där (fram till för nåt år sedan). Något som skulle se ut som sten utgjorde entrén och “grottan” var målad i fantomenfärger. Tanken var nog att en sommarjobbande man iklädd trikåer skulle befinna sig därinne och kanske fanns han där men jag såg honom aldrig.

Då Lee Falks tecknade skapelse aldrig riktigt intresserat mig och jag aldrig läst en hel Fantomentidning från pärm till pärm så har jag egentligen inga belägg för denna åsikt men i min värld, som jag tänker på Fantomen, så är han blå. Det är han inte i filmen. I filmen är han tok-lila och jag vet att detta var en av orsakerna till att jag avskydde filmen som pesten när jag såg den på bio 1996. Det var som att se Bingolotto som matinéfilm – men utan Leif Loket Olsson. Det kändes som att hela filmen var en enda lång obegriplig reklamfilm för Löfbergs Lila och jag var sjukt irriterad på hela filmupplevelsen, jag skulle kunna drista mig till att säga att jag hatade filmen. Starka ord, jag vet, men Fantomen är en av dom få filmer som gjort mig förbannad utan uppsåt och det är den känslan jag minns, den och Billy Zanes fjantiga uppenbarelse i lila, när jag nu ska se om filmen för detta tema.

Om jag är idiot? Jag vet inte. Troligen. Jag kan inte säga att det är men ett leende jag stoppar filmen i spelaren, nej, här är det drypande ångest och en önskan att kunna sjunka genom jorden och dansa salsa på Himmelska fridens torg istället. Men vad utstår man inte för ett filmtema som detta?

Filmen Fantomen börjar i ett rätt skönt Indiana Jones-tempo. Några män och liten asiatisk pojke ska ta sig in i djungeln i en gammal lastbil via en tveksam hängbro. Den elaka mannen (James Remar som jag minns mest som Richard Wright, Samanthas älskare i Sex and the city, ja, en av dom ) ser ut som en Indy-look-alike fast med ett synligt ärr av fantomenringen på kinden.  Bron vad det ja. Jag fattar att den kommer rämna men när och hur återstår att se.

Först ska den Den Vandrande Vålnaden introduceras och det gör han The-Billy-Zane-Kinda-Way: storvulet, överspelande och skrattframkallande fast det inte är meningen. Billy Zane har ofta den inverkan på mig (även i Titanic faktiskt), han är INTE en skådespelare jag har respekt för. Fullständigt onödig om du frågar mig. Ta bort, gör om, gör rätt vill jag bara utropa och det ser ut som om Billy själv håller med mig. Att känna självrespekt och stolthet för sitt yrkesval kan inte vara det lättaste i den utstyrseln. Jag är ändå en kvinna som normalt sett inte har några svårigheter alls med att titta på män i färgglada trikåer – på film kanske ska tilläggas – men det här är bortom min gräns åt alla håll och kanter. Jag skulle ha så mycket lättare att ta filmens fantom på allvar i något annat än lila. Typ blått. Som han borde ha. Typ. Ju.

Filmen tickar på och jag märker att jag efter en stund har släppt handen från fjärrkontrollen, sparkat undan spyhinken och faktiskt slappnar av en smula. Filmen är inte i närheten av så dålig som jag minns den. Den är inte bra men den går att se. Det går att bortse ifrån att filmens Diana (Kristy Swanson) i vågig pagefrisyr har en stuntdouble med axellångt hår i tofs. Det går att borste ifrån effekter som en femteklassare kan tillverka med modellflygplan och en kemilåda. Det går att bortse ifrån en Catherine Zeta-Jones som så överdrivet spelar elak att jag börjar fnissa. Det går att bortse ifrån überpompös musik vid fel tillfällen och hackiga klipp och en fantomengrotta som får den i Parken Zoo att kännas genuin. Det går att bortse från mycket med den här filmen men inte Billy Zane i lila. Han var då, han är nu och han kommer alltid att vara en av världens sämsta manliga skådespelare men hans version av Fantomen får mig inte att bli förbannad längre. Det går att se Fantomen som en familjefilm, även mindre barn inkluderat och som otroligt lättsmält matinéfilm fungerar den över förväntan även på mig nu.

Hur faaaan gick det till?

När jag såg filmen 1996:

När jag såg filmen 2012:

Här finns filmen.

{ 13 comments… read them below or add one }

Movies - Noir juli 16, 2012 kl. 12:46

Coolt, Fantomen bättre än Heat 😉 Har inte sett den och tror inte jag tänker ändra på det. Men kul att du går igenom dessa superhjältar och finner dem trevliga 😀

Svara

Fiffi juli 17, 2012 kl. 16:40

Movies-Noir:
Mmmmm, precis så är det 😉

Jag tycker det är kul att du tar dig tid att läsa om filmerna i det här temat trots att du inte gillar genren 🙂

Svara

Movies - Noir juli 17, 2012 kl. 18:00

Jo, man är ju ändå öppen för det mesta. Så bara för att man vanligtvis inte gillar något betyder inte att man inte kan ge det en chans. Men måste även erkänna att när jag inte sett en film är det inte alltid jag läser allt utan skummar mest igenom. Detta händer särskilt när jag tror att jag kanske kommer se filmen framöver 😀

Svara

Fiffi juli 17, 2012 kl. 18:47

Movies-Noir:
Så det här är en recension som du läst i sin helhet 😉

Svara

Movies - Noir juli 17, 2012 kl. 20:01

Nja, nej 😉 Men, jag tror faktiskt att jag sett den här för länge sen, eller åtminstone delar av den…

Svara

Pladd juli 17, 2012 kl. 21:31

Alltid kul när Zane får skit. Jag var så förbannad på hans uppenbarelse när jag drog igenom Twin Peaks. I Titanic har jag dock inga problem med honom. Kanske för att han spelar en skitstövel.

Svara

Fiffi juli 19, 2012 kl. 10:58

Pladd:
Håller med dig om Zane i Titanic, på nåt sätt klarar jag också av att se honom där utan att få spunk. Han är INTE en bra skådis.

Svara

filmitch juli 18, 2012 kl. 05:00

Har inte sett och kommer nog aldrig att se. Om jag inte missminner mig så är faktiskt fantomens dräkt lila i orginal. I sverige blev den blå av någon anledning.

Svara

Fiffi juli 19, 2012 kl. 10:59

filmitch:
Lila eller inte lila så är det en ful dräkt när den är lila 😉

Svara

Steffo juli 18, 2012 kl. 09:30

Faaen..en annan var ju medlem i Fantmenklubben och läste serieritidningarna som en idiot! Och var i Fantomenland med mina kids när de var småttingar.

Den här har jag sett två gånger, och fattar fortfarande egentligen inte om man ska se den som en sorts parodi eller om den faktiskt ska vara seriös “superhjältefilm”…? Kackigt är det…MEN.. med viss charm ska erkännas.
Zane kommer nog dock gå till historien som den utseendemässigt löjligaste hjälten någonsin och har förmodligen förstört varje tanke på en uppföljare eller nyinspelning… 🙂

Svara

Fiffi juli 19, 2012 kl. 11:02

Steffo:
Det är ju himla lätt att avskriva filmen som en parodi just på grund av Zane som tillämpar överspel som det gällde livet.
Såg du Fantomen livs levande när du var i Fantomenland?

Svara

Sofia juli 20, 2012 kl. 10:07

Kul att den återhämtade sig lite för min minnesbild är ungefär som du upplevde den nu, inte bra men lite sådär fjantcharmig. Men då har jag å andra sidan inga problem med Zane. Fast den lila dräkten störde, det håller jag med om även om jag vill minnas att jag läste något liknande som filmitch poängterar när det begav sig.

Wikipedia, all kunskaps moder säger följande: “As part of the official uniform, the Phantom wears a black mask and a purple skintight bodysuit.”

Svara

Fiffi juli 20, 2012 kl. 22:35

Sofia:
Där ser man, Wikipedia sträcker återigen ut en hjälpande hand och denna gång vad det verkar även en korrekt sådan 🙂

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: