UN 32 AOÛT SUR TERRE

11 december, 2014

Nu kan jag sniffa på målsnöret!

Jag har tagit mig genom Denis Villeneuve-varianten av O-ringen genom att orientera mig genom deltävlingarna Prisoners (i bäckmörker med pannlampa), Enemy (i en labyrint där jag till slut blev så snurrig att jag behövde hjälp för att komma loss),  Nawals hemlighet (i en annan del av världen), Polytechnique (bland skolkorridorer) och Maelström (i en konstig odör, det luktade fiskbutik) och nu är jag framme vid den sista filmen som också är Villeneuves allra första: Un 32 août sur terre från 1998.

Den sista augusti råkade Simone (Pascale Bussières) ut för en otäck bilolycka. När hon vaknar upp är hon fast i en kraschad bil någonstans, hon vet inte var. Hon lyckas ta sig ut, vilse bland högt gräs hittar hon till slut fram till en större väg och får lift med en man in mot stan. Dagen efter, den 32:a augusti, får hon något slags uppenbarelse, en stark längtan efter ett barn tar över tankeverksamheten och hon kontaktar sin bäste vän Philippe (Alexis Martin) för att övertala honom om att bli pappa till hennes barn.

Om jag hade sett den här filmen först utan att veta något om Denis Villeneuves kommande alster så hade jag antagligen tyckt att den var lite mer beige än jag tycker nu. Nu vet jag vilken begåvning denne man är och läser in en hel del i filmen som jag inte kunnat göra om jag sett den 1998. Jag läser in klurighet, jag funderar på det här med att välja datum som egentligen inte finns, är alltihop en dröm, dog Simone egentligen där i bilen?

Precis som med alla dom övriga filmerna i detta Villeneuve-projekt så slås jag över hur olika varandra dom är. Det finns ingen solklar röd tråd genom hans filmer, ingen känsla som är urtypisk ”villeneuvesk” men det är ett utomordentligt gott hantverk rätt igenom. Han själv har skrivit manus till dom första fyra filmerna medans Enemy, Prisoners och filmen som kommer nästa år – Sicario – ”endast” är regisserade av honom.

Det här är en kille att hålla ögonen på framöver. Det känns så lyxigt, han är bara 46 år, han har måååånga produktiva år kvar som regissör. Jämför med Woody Allen till exempel, han är typ dubbelt så gammal och fortfarande i allra högsta grad aktiv. Så heja Denis, tack för dessa orienteringsdagar, nu ska jag hoppa in i duschen och ta sikte på nästa projekt – vad det nu kan bli.

{ 13 comments… read them below or add one }

Movies - Noir december 11, 2014 kl. 09:26

Tyckte helt klart denna var bättre än Maelström, hans nästa film. Men den har en bit upp till de övriga filmerna på hans meritlista.

Kul att du tog dig igenom alla filmerna! Själv började jag alltså med Polytechnique när den kom och var fast redan då :)

Svara

Fiffi december 12, 2014 kl. 08:38

Movies-Noir:
Maelström var mycket mer arty farty än denna, olika men ändå kanske liiite lika? Mest lika av alla hans filmer, i alla fall i känsla – kanske?

Det var roliga filmer att se, ett bra litet projekt och ett medelbetyg som är imponerande till skillnad från andra små diton *host* ;)

Svara

Henke december 12, 2014 kl. 09:08

Vafalls, anklagar du Decennier 80-talet!?! Upprörande! ;-)

Svara

Fiffi december 12, 2014 kl. 12:58

Henke:
Ja…men herreguuud….det börjar nästan likna en filmisk parodi ;)

Svara

Henke december 11, 2014 kl. 10:05

Läser din text och blir oemotståndligt sugen på att tipsa om en film, thrillern Una pura formalità…

http://www.imdb.com/title/tt0110917/combined

Om du ska se den – undvik läsa på allt för mycket. Spoilers kan annars påträffas!

Svara

Movies - Noir december 11, 2014 kl. 13:07

Skriver under på den, Henke. Dock är det mer en thriller än vad denna är. Och klart bättre. En lite bortglömd pärla från 90-talet. Hur fick du för dig att tipsa om just den? ;)

En stabil fyra till Una pura formalità / A Pure Formality med Gérard Depardieu och Roman Polanski (!) i huvudrollerna.

Svara

Fiffi december 12, 2014 kl. 08:39

Movies-Noir:
Roman Polanski i huvudrollen???

Svara

Movies - Noir december 12, 2014 kl. 20:23

Ja, näst största rollen har han, och han funkar. Han gjorde ju några lycakde inhopp i sina egna filmer. Tänker främst på Hyresgästen (sista delen i lägenhetstrilogin) där han har huvudrollen och övertygar.

Svara

Fiffi december 12, 2014 kl. 22:58

Movies-Noir:
Coolt, jag visste inte att han skådespelade själv. Tack för infon :)

Svara

Sofia december 14, 2014 kl. 14:17

Fast har du inte sett hans vampyr-film? Där spelar han ju också huvudrollen. Tänker bara att den kanske är lite mer känd än Hyresgästen

Svara

Movies - Noir december 14, 2014 kl. 20:40

Hmm, vet inte om den är mer känd än Hyresgästen (som ju trots allt ingår i lägenhets-trilogin med Rosemary’s Baby), men det kanske den är. För min del är Hyresgästen bäst i trilogin och då per automatik känd ;)

Varmpyrfilmen heter ”Dance of the Vampires” eller ”The Fearless Vampire Killers” (som jag föredrar). Svensk titel är ”Vampyrernas natt”. Mer om den här.

Svara

Fiffi december 15, 2014 kl. 23:56

Sofia & Movies-Noir:
Vampyrernas natt har jag sett för lääänge sedan, så länge sen att jag inte ens minns att Polanski hade huvudrollen. Han känns inte som nån oscarsskådis direkt ;)

Svara

Fiffi december 12, 2014 kl. 08:39

Henke:
Tack för tipset! Jag har inte superkoll på den filmen och ska försöka se den utan att ta reda på mer.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: