Attack the block

 

 

 

 

 

 

 

 

Det finns få element som är så störande som kaxiga ouppfostrade ungjävlar. Jag har sjukt svårt att frambringa tålamod och förståelse för denna del av mänskligheten fast jag vet, jag VET, jag veeeeeeeeet att det oftast beror på hur idiotvuxna i deras närhet beter sig. Barn gör inte som vuxna säger, dom gör som vuxna gör och allt det där. I know, jag fattar rent logiskt men känslomässigt sparkar jag bakut med alla benen samtidigt.

I en fattig förort till London sätter ett såntdär vidrigt grabbgäng skräck i besökare genom att knivråna dom. Sam (Jodie Whittaker) råkar befinna sig på fel plats på fel tidpunkt och hamnar mitt i dessa uttråkade, hormonstinna, gränslösa och panka killars väg. Dom robbar henne på allt hon äger och har och mitt när rånet pågår som mest tjongar det ner nåt ljusklotsaktigt mitt i taket på en parkerad bil. Gängets ledare Moses (John Boyega) klättrar in i bilen och blir attackerad av vad-det-nu-är, nåt UFO-monster-aktigt som han sen letar upp och har ihjäl. Men vad är det för nåt, vad kommer det ifrån och vad är det för håriga gorillamonster med självlysande tänder som regnar ner från himlen?

Attack the block är ingenting jag någonsin sett förut. Joe Cornish  har skrivit och regisserat en ungdomsaction-scifi-samhällskritisk-slaffsfilm som på sitt lilla vis är helt nyskapande. Därför blir jag lite förbaskad på mig själv när jag retar mig på ”missar” som att en tuff svart tonårsförortstjej har sprillans nya konståknings-skridskor ståendes i bokyllan för i samma veva lyckas han skildra vad som faktiskt händer – på riktigt – när man åker liten skruttig moppe nedför en betongtrappa och det inte är en massa balla stuntkillar som utför tricken i slowmo: det går åt helvete.

Det är inga speedade biljakter, det är moped-och-cykel-turer på cykelbanor i lagom tempo, ja, det mesta är ganska basic. Visst är filmen överdriven – heeeey det regnar aliens från himlen –  men det är ändå grått asfaltigt och ganska ocoolt allting.

Det enda riktigt coola i filmen är musiken som är signerad Basement Jaxx (här finns ett skönt exempel inspirerat av John Carpenter och hans film Attack mot polisstation 13 från 1976). Musiken gör precis lika mycket för den här filmen som Daft Punk gjorde för Tron: Legacy eller Chemical Brothers gjorde för vissa av scenerna i Hanna.

Nånstans inuti mig svider det att jag inte kan ge filmen bättre betyg än en hygglig trea men jag kan inte för jag tycker inte den är bättre än så. Samtidigt har den sköna kvalitéer som gör att jag mer än gärna rekommenderar den. Tyvärr har den premiär samma dag som Tintin och det är synd tycker jag. Jag tror att Attack the block kommer att gå relativt obemärkt förbi på biograferna men att den kanske får en välförtjänt liten boom på DVD så småningom. Jag kommer i alla fall att se om den och jag kommer DEFINITIVT lyssna en hel del på soundtracket.

 

13 svar på ”Attack the block”

  1. Tror inte jag kommer se denna, men en sak är säker, jag tackar för smakprovet från soundtracket. Visst hör man lite tendenser till John Carpenter, även om Carpenters musik är liiiite coolare ändå och till en riktigt skön film dessutom 😉

  2. Jag är lite förvånad över att den går upp på bio öht, trodde det här var en sådan där undergroundsuccé typ Shaun of the Dead.

  3. för mig var det här en typisk trea när jag såg den (monsterna får däremot en femma!) fast när jag nu läser alla recensioner vill jag ändå höja. den har lämnat vaga spår av brakänsla i magen. så som filmer ibland gör när de är bättre efteråt än under tiden.

    1. Lisa lightning:
      Jag tycker också den gav en brakänsla i magen. Är sugen på att se om den så för att vara en basic-trea så är den ganska stark.

  4. Nu har jag faktiskt tagit och sett Attack the Block. Ville ge den en chans efter att ha lyssnat på lite låtar från soundtracket. Och ja, vi tycker ganska så lika.

    Vart var alla Londons invånare kan man fråga sig, och det gjorde jag filmen igenom, haha. Men det är som sagt saker man egentligen inte behöver klaga på i en sån här typ av film. Lättsam och underhållande.

    1. Movies-Noir:
      Visst är det svårt att värja sig mot denna charmiga lilla bagatell. Underhållande är det ju även om det inte är världsomvälvande på något vis.

      1. Nej, visst är det inget extraordinärt, men helt ok tidsfördriv är det. Och att man slipper en massa cgi är extra skönt. Tänk att dessa monster ser bättre ut än i många påkostade storfilmer, som t.ex. The Rise of the Planet of the Apes där budgeten var på runt $93m. Här var den ”bara” på $13m.

Lämna ett svar till Lisa lightning Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.