FILMÅRET 2009

2009 var ett bra filmår. Jag hade jättemånga filmer att välja mellan när listan skulle göras, några filmer såg jag om för att försäkra mig om att jag tänkt rätt och nu känner jag mig mer än nöjd med årsbästalistan.

Bubblarna är många men hade lätt kunnat fördubblas. Det finns alltså dröööösvis med filmtips från det här året.

Uppdaterad 2014-08-02. Case 39 (10) och En enda man (9) åkte ur listan (och blev bubblare).

 

.

10. TILL VILDINGARNAS LAND
(Where the Wild Things Are, Regi: Spike Jonze)

Spike Jonze fick till en alldeles lysande och stämningsfull liten film efter Maurice Sendaks bok med samma namn. Vem hade kunnat tro att det gick att göra tecknade vildingar levande på detta vis?

 

.

.


9. MARY & MAX
(Regi: Adam Elliot)

Philip Seymour Hoffman är rösten till Max, en ensam man i övre medelåldern med ölmage. Toni Collette är rösten till Mary, en ung flicka som inte har några kompisar. Mary och Max börjar brevväxla och det är starten på en hjärtskärande vänskap som sitter som en smäck i hjärtat.

 

.

.


8.  FISH TANK
(Regi: Andrea Arnold)

Det var Andrea Arnolds Fish Tank som gjorde att jag ”fattade” Michael Fassbenders storhet men det var en fenomenal Katie Jarvis som spelade huvudrollen som 15-åriga Mia. Det här är en gripande film, en film som ruskar om, sitter kvar, gräver sig in. Jobbig och jättebra.

.

.

 

7. MAMMUT
(Regi: Lukas Moodysson)

Lukas Moodyssons Mammut försvann lite efter hajpen med Fucking Åmål, Tillsammans och Lilja 4-ever och jag förstår inte varför. Mammut är minst lika bra, dock en helt annan genre. Michelle Williams och Gael García Bernal är perfekta ihop.

.

.


6. THE LAST HOUSE ON THE LEFT
(Regi: Dennis Iliadis)

Jag var inte lika rädd när jag såg den här filmen som när jag såg Case 39 men jag var så jääävla förbannad. Sällan har en rape-and-revenge-film funkat lika bra på mig som denna och då är den ändå en remake på Wes Cravens film med samma namn från 1972.

.

.

 

5. UP IN THE AIR
(Regi: Jason Reitman)

Up in the air är en mystisk liten film. När jag såg den på bio fick den en trea. När jag såg om den på DVD höjde jag inte betyget men tänkte ”jävlarns vad bra den är”. När jag såg den tredje och fjärde gången undrade jag varför jag inte gett den en femma redan första gången. Det här är en film som växer för varje tittning och det är en film jag tycker väldigt mycket om. George Clooney och Vera Farmiga är ett mycket trovärdigt kärlekspar och Anna Kendrick visade redan här var både skåpet och pappmuggen ska stå. Hon är grym den tjejen!

.

.

 

4. I LOVE YOU MAN
(Regi: John Hamburg)

Det här är en anspråkslös och svinmysig film om det här med manlig vänskap och svårigheterna med att som vuxen hitta, lära känna och behålla nya vänner. Paul Rudd gav letandet efter en man-date ett ansikte och bas som instrument ett helt ny dimension av coolhet. Paul Rudd, Jason Segel och Rashida Jones – I love you guys! Och Lou Ferrigno, dig med!

.

.


3. PRECIOUS
(Regi: Lee Daniels)

Bilden här ovan säger allt om filmen. Den är trashig. Jobbig. Osnygg. Hemsk. Vidrig. Äcklig. Smutsig. Vore det lukt-TV skulle jag säga att den stinker av mögliga matrester, kiss, smutsiga bäddmadrasser och sur sperma. Men, hur sjukt det än låter, filmer som denna behöver man se ibland, om inte annat så för att värdera upp sitt eget liv (om det känns tradigt) eller uppskatta maskroskänslan. Maskroser växer nämligen där maskroser ska växa. Ibland även i asfalt.

.

.

 

2. INGLORIOUS BASTERDS
(Regi: Quentin Tarantino)

Att Quentin Tarantinos moderna klassiker inte nådde ända upp till toppen beror inte på att filmen på något sätt saknar substans, spänning, underhållningsvärde, genialiskt manus, våld eller blod, det beror enbart på att det fanns EN film från detta år som berörde mig mer, ända in i ryggmärgen faktiskt.

.

.


1. CITY ISLAND
(Regi: Raymond De Felitta)

Man skulle nästan kunna tro att hela familjen Rizzo samlats runt bordet på den illa vattnade gräsmattan bara för att fira att deras film City Island hamnat i topp på min filmlista över 2009-års bästa filmer. Pappa Vince (Andy Garcia) har dagen till ära blårutig skjorta, beiga shorts och seglarskor och står det inte en chokladtårta på det lilla runda sidobordet? Hurra, hurra, hurra, hurra säger jag och tackar så väldans mycket för en supermysig liten film som verkligen tog mig med storm.


Bubblare: An Education, Life during wartime, Upp, Dumpa honom, The house of the devil, Pandorum, Zombieland, Man tänker sitt, Case 39, En enda man och Enter the void.

Intressanta filmer jag har kvar att se: Sin Nombre.

Idag listar även Flmr, Filmitch och The Nerd Bird sina favoriter från 2009, Fripps filmrevyer har uppdaterat sin lista, Jojjenito har också gjort en och Movies-Noir gjorde sin sammanfattning för ett bra tag sedan.  Vill du läsa fler av mina filmårslistor så hittas dessa här.

Vad säger du, håller du med? Vilka filmer hade hamnat på din topplista?

DUMPA HONOM!

En tjej blir kär i alla killar som visar minsta intresse. En tjej vill inget annat än att gifta sig med sin kille men istället är det hennes syster som blir gift. En tjej ger ett ultimatum: gift dig med mig eller så gör vi slut och en tjej blir betuttad i en kille som är gift.

Småhistorierna i Dumpa honom går ihop, lite som i filmen Short cuts. Den röda tråden genom hela denna film är enkel: ringer han inte, vill han inte vara seriös, inte gifta sig, ja, då är han inte särskilt intresserad. Originaltiteln He´s just not that into you säger egentligen tusen gånger mer om filmen än översättningen.

Dumpa honom är en intressant film som tuffar på i ett puttrigt, småmysigt tempo. Det är idel kända skådespelaransikten som flimrar förbi, in i minsta lilla biroll. Det är en rätt fiffig historia och jag kan tänka mig att om jag vore snubbe skulle jag känna igen mig mer i filmen än jag gör som tjej, även om flera av dom kvinnliga karaktärerna skulle kunna vara mina vänner – eller jag själv en dålig dag.

Filmen är bättre som tankeställare än som film, men jag köper historierna, dom är trovärdiga. Jag önskar bara att jag hade sett den när jag var 20. Hade jag gjort det hade jag inte behövt köpa boken tio år senare.