Fredagsfemman #203 – Filmtips till julhelgen som inte innehåller varken snö eller tomtar men som är mysiga ändå

5. Slumdog millionaire

Hundratusentals svenskar sitter varje vecka som klistrade framför Postkodmiljonären. Jag tror faktiskt att dom allra flesta av dessa människor skulle uppskatta Slumdog Millionaire. Oscarsvinnaren från 2009 är tänkvärd, skön, färgglad och den creddar oss som sätter ett visst värde i att känna oss allmänbildade. Kanske kan den även få några julfirare att plocka fram det dammiga TP-spelet och umgås sådär ”på riktigt”?

.

.

.

4. Små citroner gula

Man skulle kunna säga att det här är en svensk Woody Allen-film. Ja det skulle man kunna säga. Och man i det här fallet är jag så jag säger att det är en svensk Woody Allen-film. Mat, mys, relationer, prat och mat packeterat i en varm, skön, hemtrevlig filmisk presentkartong.

.

.

.

3. Lorax

Den här mysipysgrejen hela julen står för, att vara tillsammans, hjälpas åt, tycka om varandra, vara snälla, uppklädda och givmilda, ja precis DET som står många upp i halsen MEN som JAG gillar sådär urskiljningslöst, allt detta och mer därtill går att hitta i filmen på plats tre. Lorax är en underbart knarkig (inte Seth Rogen-knarkig märk väl) liten film, alldeles galen (på ett bra sätt) och sådär hjärtskärande varm att hjärtat blir som en vulkan.

.

.

.

2. Tammy

Har du fått nog av snorkiga svärföräldrar, sura tonåringar, en äkta man som envisas med att dreggelsnarka i fåtöljen eller en flickvän som gnäller på att hon fått fel julklapp? Du behöver skratta alltså? Det kan vara en bra idé! Heeeeeeeere´s Tammy!

.

.

.

1. Galen i kärlek

S å h i m l a m y s i g ! Ja det är den, filmen. En familjefilm i ordets rätta bemärkelse. Den passar alla åldrar som kan och hinner läsa text, den kan ge upphov till klädsam rodnad och sköna diskussioner om det här med kärlek, sex, åldrande och polotröjor.

.

[Klicka på titlarna för att komma till mina recensioner av filmerna. God fortsättning!]

FILMÅRET 2003

I mina ögon var 2003 inte det starkaste av filmår. Jag hade inget problem att hitta tio jättebra filmer, i ärlighetens namn hittade jag många fler, MEN dom där riktiga storfilmerna lyser med sin frånvaro. Istället blev det ett år där genren drama fick och tog stor plats och listan blev lite av en jordenruntresa.

 

10. Återkomsten
(Возвращение, Regi: Andrey Zvyagintsev)

Ojsan alltså. Den här ryska filmpärlan är ingen enkel match att se. Den känns, den gör fan ONT på riktigt.

.

.

9. Old boy
(올드보이, Regi: Chan-wook Park)

Den här sydkoreanska filmpärlan är ingen enkel match att se. Den känns, den gör fan ONT på riktigt. Chan-wook Park har gjort en film som är något alldeles extra, precis som Min-sik Choi i huvudrollen! Magisk skådis det där!

.

.

8. Skenbart – En film om tåg
(Regi: Peter Dalle)

Att se den här svenska filmpärlan gör faktiskt inte ont alls. Peter Dalle har lyckats göra en komedi som (har jag märkt av egen erfarenhet) alla som inte sett den tokdissar men alla som sett den tyckt om. Det är underligt det där att så många vill och tycker sig kunna såga osedda filmer. Vad vet dom? Nä, precis, ingenting. Att såga filmer man inte sett är precis samma sak som att erkänna att man VET att man inte har förmågan att bli positivt överraskad av någonting alls. Och till er kan jag bara säga: jag tycker väldigt väldigt synd om er, stackars små förutbestämda inskränkta människor. Tänk vad ni går miste om i livet (och nu syftar jag inte enbart på Skenbart).

.

.

7. Monster
(Regi: Patty Jenkins)

Aileen Wuornos. Jag får hurven bara jag ser och hör hennes namn. En otäck människa. Döda psykopatögon. Att en sån fantastisk vacker kvinna som Charlize Theron lyckas gestalta Aileen som hon gör är banne mig otroligt. Vilken förvandling. En mycket väl värd Oscar för Bästa kvinnliga huvudroll!

.

.

6. Galen i kärlek
(Something´s gotta give, Regi: Nancy Meyers)

Det är aldrig för sent, inte för någonting och speciellt inte för att bli kär. Det här är en film med PEPP-märkning DeLuxe. Det här är en film att må bra av, alltså må bra ända in i benmärgen. Och Keanu är värsta läkarhetingen. Bara en sån sak!

.

.

5. Elephant
(Regi: Gus Van Sant)

Gus Van Sant gjorde en film om skolskjutningen vid Columbine High School och det HÄR är en film som banne mig gör ont att se. Jag blir ledsen, uppgiven och samtidigt…skulle jag vilja utbilda mig till samhällskunskapslärare så jag kunde få visa filmen för mina klasser.

.

.

4. Lost in translation
(Regi: Sofia Coppola)

Det är nånting övernaturligt över den här filmen. Magisk är ett sånt överanvänt ord, annars hade jag använt det. Med Lost in translation har Sofia Coppola fått till en typ av känsla som jag inte sett vare sig förr eller senare på film.

.

.

3. Ett hus av sand och dimma
(A house of sand and fog, Regi: Vadim Perelman)

Precis som filmen på plats 4 så lever den här filmen på sin känsla. Det vibrerar om den. Det är en sån liten och enkel berättelse egentligen men den blir stor, viktig och världsomvälvande. Det lilla livet är ofta det.

.

.

2. Love actually
(Regi:  Richard Curtis)

Bara tvåa??? Ja. Bara tvåa. Love actually är kanske den feel-godaste filmen av dom alla, den är underbar på alla sätt och vis. Men när det kommer till årets lista får den faktiskt känna sig slagen – även om det känns liiiiite surt. Men årets etta är fantastisk på ett annat sätt.

.

.

1. A Mighty Wind
(Regi: Christopher Guest)

JAG. ÄLSKAR. DEN. HÄR. FILMEN.

 

Bubblare: Hitta Nemo, Kill Bill 1, Bruce den allsmäktige, 21 gram, The life of David Gale, Dogville, Station Agent, Bad Santa, Darkness falls och Open Range.

.

Idag är vi flera filmbloggare som listar våra favoritfilmer från 2003. Klicka på bloggnamnen för att komma vidare.
Jojjenito
Fripps filmrevyer
Movies-Noir
Rörliga bilder och tryckta ord
Filmitch
Flmr
Spel och film