FILMÅRET 2005

Såhär lite lagom ett par veckor in i det nya året är det dags för ännu en årsbästalista. Denna gång är det filmåret 2005 som ska stötas, blötas, minnas och bedömas.

10. THANK YOU FOR SMOKING
(Regi: Jason Reitman)

Jag fick tipset att se Jason Reitmans satir över tobaksindustrin från Fripps filmrevyer-Henke och jag tror att det dels berodde på att han tycker det är en bra film och att han ville överbevisa mig om att Aaron Eckhart är en bra skådespelare (vilket jag inte tyckte – då). Tipset föll väl ut kan man säga. Jag tycker filmen är jättebra och Aaron Eckhart fick ett alldeles eget veckotema på bloggen så vad jag tycker om honom som skådis säger sig självt.

.

.

.

9.  KING KONG
(Regi: Peter Jackson)

Peter Jacksons version av King Kong är en väldigt lång film, alltså den är VÄLDIGT lång. Första tredjedelen är jätteseg, andra tredjedelen är det full-spätta-action-wow-wow-stora-djur-och-små-kladdiga-diton och tredje tredjedelen utspelar sig i New York och då blir det känslosamt så jag får svindel. Men även om filmen är toklång så behövs alla delarna för att filmen ska bli så bra som den är.

.

.

.8. DEN BÄSTA AV MÖDRAR
(Äideistä parhain, Regi: Klaus Härö)

Alla som någongång velat bli förälder, alla som är förälder, alla som kan sätta sig in i hur det är att vara en längtande människa, alla ni kommer tycka om den här filmen. Den gör ont, den gör ont så det onda stannar kvar men ibland är det precis det man behöver.

.

.

.

7.   VÄRLDARNAS KRIG
(War of the Worlds, Regi: Steven Spielberg)

Utan att skämmas säger jag detta: Världarnas krig är en av Steven Spielbergs bästa filmer. Och nu springer jag som en getingstucken bäver på hoppstyltor och gömmer mig under en sten.

.

.

.

6. INSTÄNGD
(The Descent, Regi: Neil Marshall)

Under tittningen av Instängd satt jag i min brors knä. Det har inte hänt varken förr eller senare.

.

.

.

5.  A HISTORY OF VIOLENCE
(Regi: David Cronenberg)

David Cronenberg är en filmskapare som är Woody Allens totala motsats. Där man med en Allen-film alltid vet vad man får där har man med Cronenberg ingen jävla aning alls. Det kan bli både bra och anus och allt däremellan. A history of violence är tillsammans med Eastern promises Cronenbergs mest ”normala” film, berättad från A till B utan övernaturligheter, dissekerade skalbaggar eller Robert Pattinson. Viggo Mortensen strålar.

.

.

.

4.BROKEN FLOWERS
(Regi:  Jim Jarmusch)

Ett av världens bästa soundtracks, en Bill Murray som är på vippen lika bra som i Lost in tramslation, ett knippe kvinnliga skådespelare som förgyller historien och Jim Jarmusch bakom regiklappan. En film som växer vid varje tittning.

.

.

.

3. HOSTEL
(Regi: Eli Roth)

En årsbästalista som denna är kanske det bästa exempel som finns på att betygen inte betyder allt när det häller hur väl man minns en film. Hostel fick en trea av mig första gången jag såg den och det var nästan fem år sedan. Skulle jag betygsätta den nu skulle den få betydligt högre men framförallt, Hostel är en film jag ofta refererar till, en film som gjort att min världsbild förändrats och fått mig rädd för att semestra i östeuropa.

.

.

.

2. WALK THE LINE
(Regi: James Mangold)

En rätt igenom superlyckad biopic om Johnny Cash och hans liv. Joaquin Phoenix och Reese Witherspoon blev nominerade till varsin Oscar och Reese vann välförtjänt sin.

.

.

.

1. BROKEBACK MOUNTAIN
(Regi: Ang Lee)

En given etta för mig detta år. Supergiven. Ang Lees cowboykärleksepos om Ennis Del Mar och Jack Twist är ett av filmhistoriens finaste och hur många gånger jag än ser filmen berör den mig på samma sätt, lika starkt, ja kanske till och med starkare nu eftersom Heath Ledger inte längre finns.

Bubblare: A bittersweet lifeTolken, Komplett galen, Nio liv, Capote och Tjenare Kungen.

Det är fler filmbloggare som skriver om 2005 idag. Vad tycker dom, vilka är deras favoritfilmer? Klicka på länkarna och se efter.

Jojjenito

Rörliga bilder och tryckta ord

Filmitch

Fripps filmrevyer

Movies-Noir

Spel och film

Flmr

The Nerd Bird

We could watch movies

BROKEN FLOWERS

Det är nåt visst med filmer som har soundtrack som är så lysande att musiken är som en film i sig. En film för öronen. Brokeback mountain är en sån film. Sideways en annan. Broken Flowers en tredje.

Holly Golightly, Mulatu Astatke, The Tennors, Marvin Gaye, The Brian Jonestown Massacre och Dengue Fever. Förutom herr Gaye är det inte direkt en samling artister som finns i var mans CD-hylla (om nu folk har såna fortfarande?) men tillsammans utgör dom en störtskön musikalisk mix, en mix jag lyssnat på många många gånger trots att jag bara sett filmen två.

Varför har jag bara sett filmen två gånger? Jag ställer frågan till mig själv när jag nu ser om den fast jag egentligen vet svaret. Jag tyckte helt enkelt den var ganska mediokertråkig första gången jag såg den. En medeltrea liksom, varken mer eller mindre. Jag greppade den inte. En tyst och introvert Bill Murray åker runt i USA för att försöka hitta vem av hans gamla flammor som eventuellt är mamma till en son han just fått reda på att han har.

Murrays rollfigur Don var lite av en Don Juan när det begav sig. Många kvinnor, svårt att rota sig, inga drömmar om äktenskap eller familj. När hans nuvarande kvinna (Julie Delpy) ruttnar och helt enkelt lämnar honom blir han en väldigt ensam man och den etiopiske grannen Winston (Jeffrey Wright) är hans enda egentliga trygghet. Winston är också en älskare av konspirationsteorier, han älskar att leka privatspanare så när Don får ett brev med det spännande innehållet att han är far till en nästan tjugoårig son går Winston såklart igång på alla cylindrar.

Bill Murray är filmen igenom väldigt Lost in translation-isk och kanske är det därför jag gillar filmen mer nu än då. Då kände jag mig lite mer besviken för att jag trodde att det var en ny Lost in translation jag skulle få se. Nu vet jag att det aldrig kommer ske och kan se filmen med lite snällare ögon. Nästan lika snälla som Bill Murrays. Broken Flowers är en sån fin liten film. En jättefin fin liten film. Sharon Stone. Jessica Lange. Tilda Swinton. Murrays egen son Homer som ”kid in car”. Och musiken. MUSIKEN!

Addepladde, Flmr och Rörliga bilder och tryckta ord har också sett filmen – med mycket varierande åsikter.