FILMÅRET 2001

Ojoj, vilket filmår! Wow! Det är nästan så jag trillar av stolen. I vilket fall kändes det som att jag hade en Carola-fläkt rätt upp i ansiktet när jag började kolla vilka filmer som borde vara med på listan. 2001 bjussade på en del filmer som faktiskt – redan – kan kallas klassiker. Kanonfilmer helt enkelt. Herregud, ja! Nu kör vi!

 

10. 3000 miles to Graceland

Den här filmen gled in på listan med hjälp av både hemlängtan, medvind och vaselin men jag kunde inte låta bli. Några läsare kommer säkert ifrågasätta min filmsmak när ni ser vilka filmer som blev bubblare istället för denna MEN jag gillar hela det här utflippade gänget. Kevin Costner och Kurt Russell som Elvis, bara en sån sak.

.

.

.

9. Pianisten

Michael Haneke är inte känd för att göra ytliga fredagsmysfilmer direkt – och jag gillar det. Hans filmer är alltid kluriga, ibland svåra men alltid alltid intressanta.

.

.

.

8. Legally Blonde

Jorå, det går jättebra att vara blond, ha rosa kläder, höga klackar och INTE vara en bimbo! Bra skit det här!

.

.

.

7. The Others

Mysigt, rysligt och spännande i bästa Hitchcock-andan. Nicole Kidman är magisk men vem är förvånad? Inte jag!

.

.

.

6. Hedwig and the angry inch

Det här är en alldeles fantastisk musikalfilm som det – fortfarande – känns som alldeles för få har sett eller ens känner till. Howcome? Jag fattar inte. John Cameron Mitchell skrev både boken och filmmanuset, regisserade filmen och spelar huvudrollen – vilken hjälteinsats han gör! När jag såg honom göra den här rollen på Broadway, kände värmen från den lyriskt skrikande publiken och hörde snacket efteråt så förstod jag vilken stor och välförtjänt IKON både han och Hedwig är i gayvärlden – i alla fall over there.

.

.

.

5. Shrek

Det här var nåt heeeelt nytt när det kom. Shrek, ett träsktroll som gör stearinljus av öronvax, en åsna som man till en början vill ”göra en Runar” med, en prinsessa som inte ser ut som Disney-diton och en skönt twistad historia. Shrek tog sig rätt in i mitt hjärta och har varit där sedan dess. En perfekt film skulle jag säga!

.

.

.

4. Ocean´s Eleven

Jag blev helt jävla KÄR i den här filmen när jag såg den första gången. Den obegripliga heisten, spänningen, casten, Brad Pitts ständiga ätande, Andy Garcia som ”bad guy”, George Clooneys cockerspanielögon, David Holmes musik och Steven Soderberghs fingertoppskänsliga regi.

.

.

.

3. Moulin Rouge

Jag såg den på bio. Fattade fan ingenting. Grunnade på filmen några dagar. Vad tusan VAR det för nåt? Gick till bion och såg filmen igen. VANSINNE! Tårarna rann! It´s a little bit funny this feeling inside. Love lift us up where we belong. FÄRGERNA! MUSIKEN! KÄRLEKEN! FRANSOSER! ELEFANTER! DVÄRGAR! FILMMAGI! NICOLE! OCH EWAN-MED-TÄNDERNA!

.

.

.

2. Monster´s Inc

Precis som på bronsplats så är det här en film som är FILMMAGI för mig. En animerad film som drar igång varenda jäkla känsla jag har i kroppen och jag vill gifta mig med en enögd grön varelse vid namn Mike.

.

.

.

1. Mulholland Drive

David Lynch KLASSIKER Mullholland Drive rockade min värld. Den gäckade mig. Den fick mig att HÄPNA. Och FAN vad jag använder STORA bokstäver helt plötsligt! Det här är en film som måste ses och jag tror man kan dela in alla som sett den i två läger: ni som inte fattar nåt och vi som gör det. Och vi som fattar kan delas in i två läger: ni som ger sig fan på att fatta historien på riktigt och vi som släpper sargen och inser våra begränsningar. Jag har beslutat mig för att jag mår bra av att inte ha alla svar. Jag älskar filmen ändå.

.

Bubblare: Donnie Darko, K-Pax

Idag listar flera av mina filmspanarkompisar sina favoritfilmer från 2001. Klicka på deras namn för att komma till listorna.
Jojjenito
Fripps filmrevyer
Movies-Noir
Filmitch
Rörliga bilder och tryckta ord

FILMÅRET 2002

2002 var inget enkelt filmår. Till en början hade jag problem att hitta tio listvärdiga filmen men när jag tog mig en funderare sådär ända in i mitten av kroppen utkristalliserade sig fjorton filmer som gett mig alldeles extra fina filmminnen och fyra blev alltså bubblare.

Och, kors i taket, Sylvester Stallone kom ut med hela två filmer detta år men vare sig D-Tox eller Angelos hämnd kvalificerar sig för listan. Nån måtta på knasigheterna får det ändå vara.

Uppdaterat 2015-08-22: Gjorde en TOKMISS och glömde helt bort en av mina favoritfilmer från året. Ice Age fick därmed stryka på foten och blev bubblare istället.

 

 

 

10. Love Liza
(Regi: Todd Louiso)

Philip Seymour Hoffman är död! Har du hört? Sjukt va? I Love Liza gör han en såndär roll som jag tror dom allra flesta förknippar honom med. En lite egen och småtrasig man, överviktig med otvättat hår och beiga kläder. På nåt vis så jävla lätt att tycka om.

.

.

 

9. Spider-Man
(Regi: Sam Raimi)

Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag sett Spider-Man men hur många gånger det än är så har jag antagligen inte sett den för sista gången.

.

.

8. Irriversible
(Irréversible, Regi: Gaspar Noé)

En absolut vidrig jävla film men ändå så speciell att den inte släpper taget. Att den är berättad baklänges gör att den blir ännu mer annorlunda och det adderar en hel del på pluskontot.

 

7. Carnages
(Regi: Delphine Gleize)

En spansk-fransk orgie i egensinnighet som gjorde att jag kände mig förälskad, omtumlad och överkörd efteråt, fast inte av en lastbil utan av en rosa bulldozer.

.

.

.

6. Spider
(Regi: David Cronenberg)

Så speciell att den inte släpper taget, det stämmer inte bara på filmen på plats 7 utan även på denna. Ralph Fiennes är Spider, en man vars mentala hälsa kanske inte är helt i fas med det som anses ”normalt”. Mörkt, dystert, suggestivt och svinbra!

.

.

5. Drömmarnas land
(In America, Regi: Jim Sheridan)

Det här är den andra filmen på listan som jag såg efter givmilt överseende från Fripps filmrevyer (Love Liza var den andra). Drömmarnas land var en film jag missat totalt och säkert inte hade sett om jag inte fått filmen i handen. En väldigt fin film! Dom bästa barnskådisarna jag sett!

.

.

4. Lilja 4-ever
(Regi: Lukas Moodysson)

Det finns mycket att säga om Lilja 4-ever. Väldigt mycket. Tänker dock inte skriva ett dugg om det här. Jag håller det inom mig och konstaterar bara ”se filmen om du inte redan gjort det”.

.

.

3. The Ring
(Regi: Gore Verbinski)

En remake som är bättre än originalet? Ja, jag tycker det. Jag tycker amerikanska The Ring är betydligt ruggigare än japanska Ringu. Och det bästa är att The Ring fortsätter vara ruggig även vid en omtitt. Och två. Och tre.

.

.

2. Timmarna
(The Hours, Regi:Stephen Daldry)

Tre kvinnor, tre öden, tre skådespelare som ställer tre skåp på varsin plats och ingen jäkel kan flytta dom. Nicole Kidman (med ”ny” näsa), Julianne Moore och Meryl Streep är fulkomligt lysande!

.

.

1. Pianisten
(The Pianist, Regi: Roman Polanski)

Det känns så himla härligt att få avsluta denna lista med lite glädje, lite jubel, lite party, lite gala! Nähä, inte det inte? Pianisten kan vara kanske den oglättigaste av alla filmer som finns, åtminstone i hjärteroten för HELVETE vad ont det gör att se den. Jag blir så hemskt ledsen, jag vill typ krypa ut ur skinnet och det värsta av allt är att historien är sann. Adrien Brody vann en Oscar för sin roll som Wladyslaw Szpilman och jag klappar händerna så hårt att jag får stickningar och skriker så det svider i halsen: ADRIIIEEEEEEN!

.

Bubblare: Bubba Ho-tep, The Eye, Ice Age, Harry Potter och hemligheternas kammare och Röd drake. Minority Report ska givetvis vara bubblare också.

En skön samling filmbloggare gör samma sak som jag idag, skriver om filmåret 2002 alltså. Klicka vidare för att läsa mer.
Rörliga bilder och tryckta ord
Jojjenito
Fripps filmrevyer
Movies-Noir
Filmitch
Flmr
The Nerd Bird