THE PLACE BEYOND THE PINES

7 april, 2013

Jag hade mina farhågor inför gårdagens biokväll med tonårssonen, det hade jag. Det var mycket snack om The Host och  actionvarianten av Hans och Greta men sen fick han en intensiv idé att vilja se Cloud Atlas. Det sistnämnda sa jag inte alls nej till även om jag redan sett filmen men när det blev snack om behov av nya handbollsskor så slängde han in brasklappen som tack, den han visste att jag inte kunde säga nej till: du får välja film. Och då valde jag!

Blue Valentine hamnade på andra plats över 2010-års bästa filmer och det är en plats den verkligen förtjänar då det är en film som håller för många omtittningar (har jag märkt). Derek Cianfrance skrev inte bara manus till Blue Valentine, han regisserade också och samarbetet med huvudrollsinnehavaren Ryan Gosling gav mersmak. Jag tror att Cianfrance hade Gosling i tankarna när han skrev manus till The place beyond the pines (en för övrigt helt URUSEL filmtitel, den sätter sig verkligen INTE i skallen) för han är som klippt och skuren att spela den tatuerade snubben Handsome Luke som reser runt på tivolin och uppträder i en såndär bur där motorcyklister åker runt runt runt utan att krocka med varandra eller trilla ner.

Sista kvällen i stan/förorten/hålan/whatever där han just nu befinner sig får han besök av Romina (Eva Mendes), en kvinna han hade en kort fling med året innan när tivolit var på plats förra gången. Det visade sig att deras natt tillsammans hade gett frukt och blivit en liten några-månader-gammal Jason. Luke chockas en smula över nyheten att han är pappa men finner sig i situationen, säger upp sig från tivolijobbet och försöker finnas där för sonen och Romina. Men Romina har en annan man i sitt liv som inte är helnöjd över att Luke dyker upp titt som tätt. Och Luke har svårt att försörja en familj. Han vill så mycket men enkom vilja betalar inga räkningar.

Ja, det där är upptakten på filmen, den långa filmen som är som tre. Precis så känns det. Som tre episoder, tre delar men med en ganska klar röd tråd. Själv visste jag inte jättemycket om filmen innan jag såg den, sonen ingenting och det var bra för oss båda. Hade vi vetat innan vad vi visste efteråt kanske jag inte valt filmen och han kanske hade sagt nej. Det var många scener som klev lite för långt över vår personliga tröskel men inte på ett hemskt sätt, mer bara….ledsamt. Jag tyckte mig ha stenkoll på sonens reaktioner men kunde ändå inte gissa mig till vilket betyg han skulle sätta på filmen. Kanske skulle han bli sur att jag valt ett svart drama istället för Croodarna?

Ryan Gosling som Luke är givetvis strålande. Eller nej, han är beyond det. Han är jävlarimej magisk. Stentuff och mjuk på en och samma gång och inte för en sekund känns det som att han agerar. Han är bara självklar framför kameran. Bradley Cooper i rollen som den rättrådige polisen Avery Cross är också bra även om jag tycker att han är liiiite för snygg för sitt eget bästa just i den här rollen. Han har liksom inte ens skäggstubb och okammad morgonfrilla när han ligger på sjukhus, han är bara solbränd och toppenfrääääsch, nästan på gränsen till provocerande snygg mitt i eländet. Även Eva Mendes är bra som Romina men det är en karaktär som inte utvecklas jättemycket filmen igenom, inte jämfört med Michelle Williams Cindy i Blue Valentine i alla fall. Sen är det fallet Ray Liotta. Kan ingen förbarma sig över karln och ge honom en roll som snällis? En enda roll? En liten? Någon?

För mig är The place beyond the pines ingen ny Blue Valentine men den får en hedervärd och hjärtlig medelfyra i betyg. Det är ingen film som förändrar mitt liv men det känns som om sonen tänker annorlunda. Han tog den till sitt hjärta. Totalt.

Mitt betyg:

Sonens betyg:

{ 8 comments… read them below or add one }

Joel Burman april 7, 2013 kl. 09:23

Oj femma av sonen!!!!

Svara

Fiffi april 7, 2013 kl. 09:30

Joel:
Lite otippat men jättekul. Och det är en KABLAFFSFEMMA, inte en nästan-femma. 🙂

Svara

filmitch april 7, 2013 kl. 12:44

Mums lovar gott inför veckans bio 🙂 Tur att sonen valde “rätt”. Själv får jag nog gå ensam. Men det deras förlust….

Svara

Fiffi april 7, 2013 kl. 17:06

filmitch:
Utan tvekan deras förlust. ;;) Du får se till att ha en mysig stund själv i biomörkret men det är svårt att inte ha det i sällskap av Gosling och Cooper 🙂

Svara

Movies - Noir april 27, 2013 kl. 12:01

Äntligen sedd och visst följer Derek Cianfrance upp Blue Valentine med ännu en toppfilm. Inte lika kraftfull som BV, men ett par scener gav rysningar och det är helt klart en film som man inte ska veta så mycket om på förhand.

Första delen är nog bäst, men jag var glad att den lyckades bygga upp historien än en gång för den avslutande delen. Det funkade bra, och det var ett lite vågat grepp att göra som man gjorde. Klart överraskande.

Älskade scenen när sonen följer sin fars fotspår och glider ner för vägen på sin cykel till underbart stämningsfull musik. Gav givetvis rysningar, vilket sällan händer när jag ser film.

Känner att jag vill se den igen. En solklar fyra är det till The Place Beyond the Pines. Kanske kan den få ett plus i kanten också vid omtitt. Håller med om att titeln inte sätter sig. Samtidigt är den lite mystisk precis som filmen är.

Svara

Fiffi april 27, 2013 kl. 18:03

Movies-Noir:
Vad kul att du gillar den så pass mycket! Det var länge sen jag “hörde” dig vara så positiv till en ny film 😉

Svara

Movies - Noir april 27, 2013 kl. 21:31

Ja, jag har ju sagt att 2012 var ett svagt år. Men eftersom denna räknas till 2012 års filmer så blev det genast bättre 😀

Svara

Fiffi april 27, 2013 kl. 22:59

Movies-Noir:
2012 shejpar upp sig alltså 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: