FILMÅRET 1983

Inte det starkaste av filmår men ändå inte ett lätt-listat sådant. Jag hade faktiskt bara elva kandidater till dessa tio platser och DET hör till ovanligheterna. Det fanns heller ingen tok-given etta vilket gjorde listningen om möjligt ännu svårare. Men jag litar på magkänslan, nostalgifaktorn och nyliga omtittar så här kommer mina favoritfilmer från 1983!

 

 

10. Till sista andetaget
(Breathless, Regi: Jim McBride)

Jag drog lott när det gällde denna tiondeplats, jag kunde inte välja mellan denna film och filmen som blev bubblare men med facit i hand känns det som att lotten valde fel. Till sista andetaget har jag inte sett på 25 år, bubblaren såg jag härom året. Men nu får det bli såhär, hetingen Richard Gere glider in på ett bananskal.

.

.

9. Föräldrafritt
(Risky business, Regi: Paul Brickman)

Man måste väl ändå säga att Föräldrafritt är Tom Cruise´s genombrottsfilm. Hans dansscen i solglasögon och kalsonger  känns som klassiker i miniformat och det var härligt att se om filmen i nutid och märka att den faktiskt håller. Fortfarande.

.

.

8. Christine
(Regi: John Carpenter)

Nostalgi, Stephen King och en mördarbil som heter Christine. Jag tycker det här är jätteMYS även om filmen kanske inte är jätteBRA.

.

.

7. Scarface
(Regi: Brian De Palma)

Al Pacino under en period där han var som bäst. Brian De Palma långt innan han gjorde Passion. Och fan vad jag saknar Har du inte sett den-podden! Markus, Johan och Erik, kom tillbaka! Det var ett episkt avsnitt när ni pratade om Passion!

.

.

6. Ömhetsbevis
(Terms of endearment, Regi: James L. Brooks)

En av dom mest fulgråtframkallande filmerna jag sett, vilket också är anledningen till att jag inte sett om filmen så värst många gånger. Debra Winger är magisk!

.

.

5. Videodrome
(Regi: David Cronenberg)

En av mina favoritfilmer från tonårstiden och en film som håller bra fortfarande. James Woods fastnar i ett TV-spel och sen händer det grejer endast en mästare som David Cronenberg kan visualisera.

.

.

4. Filmen G
(Regi: Staffan Hildebrand)

Filmen G är den första film som totalt blew my mind. Jag såg den två dagar efter varandra i den lilla byhålan där jag bodde och bara DET var stort, herregud, den film som gick fler gånger än EN! Det var bara Sällskapsresan, Tuppen och Göta Kanal som fixade sånt på den tiden. Men G var ett unikum med sin blandning av coola killar, den ballaste musik man kunde lyssna på och storstan Stockholm kändes helt ouppnåeligt. På nåt sätt har den här filmen definierat hela min tonårstid mer än både Rambo och Cobra sammantaget. Konstigt va?

.

.

3. Människor emellan
(The Big Chill, Regi: Lawrence Kasdan)

80-tals-ensemblefilm när den är som bäst. Vuxna människor som umgås i grupp, då händer det grejer och rollistan är så imponerande att man kreverar. Jeff Goldblum, Kevin Cline, Glenn Close, William Hurt, Meg Tilly OCH Tom Berenger i jeans!

.

.

2. Jedins återkomst
(Star Wars: Episode VI – The return of the Jedi, Regi: Richard Marquand)

Det är en självklarhet att den här filmen förtjänar en av topplaceringarna på årsbästalistan. Vilken FILM va?

.

.

1. The Dead Zone
(Regi: David Cronenberg)

Den stora vinnaren detta filmår måste vara David Cronenberg. Med hela TVÅ filmer på listan krossar han allt regimotstånd och visar var skåpet ska stå. Okej, Stephen King har också två filmer med på listan, rätt ska va rätt. The Dead Zone är en såndär ”film-film” som är så sjukt bra in i minsta detalj och jag vet att jag tycker det även nu eftersom jag såg om den så sent som i somras. Christopher Walken har aldrig varit en personlig favorit men här är han det. En kunglig skådespelarprestation i en film som sitter som en hård smäll i magen.

.

Bubblare: Den inre cirkeln

.

Även mina filmspanarvänner listar favoritfilmerna från 1983 just idag. Klicka på namnen för att komma till respektive lista.
Fripps filmrevyer
Rörliga bilder och tryckta ord
Movies-Noir
Jojjenito
Filmitch
Filmmedia
Filmfrommen
Flmr
Absurd Cinema

BACK TO THE 80´S: VIDEODROME (1983)

 

 

.

Det var nåt så skönt skumt över David Cronenbergs filmer då när det begav sig. Jag var inte speciellt gammal när jag hyrde Videodrome i den lokala videobutiken och jag sögs in i filmen på ett sätt som jag av naturliga skäl inte gör nu. Då hade jag inte sett nåt liknande och kanske har jag fortfarande inte sett något liknande men jag har sett mer, jag har sett fler filmer och tycker inte den här filmen är fullt lika annorlunda som förr men suggestiv, det är den.

Videodrome handlar om hallucinationer, om att titta på video och se hemskheter som faktiskt inte är ”bara på film” utan alldeles äkta. Det är folk som ställer upp på snuff-inspelningar och filmerna säljs till en TV-kanal som behöver fler tittare men när David Cronenberg är hjärnan bakom historien så finns det fler lager, det finns ett mörker, det finns en del klafsiga effekter (eller EN i alla fall, innehållande en mage och en pistol), det finns James Woods som är helt perfekt i rollen som kabel-TV-killen Max Renn och Debbie Harry som Nicki, en roll som hade kunnat få vara liiite större.

Videodrome är en svårförklarad film i text men tämligen enkla 87 minuter att titta sig igenom. Den har en skön 80-talskänsla och som så många filmer från 80-talet tar den sig an tankar (och baktankar) vad gäller modern teknik på ett intressant sätt.

Helt klart sevärd fortfarande.

Det här är dagens andra film från 1983 och den elfte filmen i temat Back to the 80´s. Kl 18.00 kommer sista filmen från 1983.