FILMÅRET 2015

Jag är reeeeedoooooo, nu äää jag reeeeeeedoooooooo! Äntligen känns det som att jag betat av alla ”måste-se-innan-jag-gör-årslistan-filmer” och vad är det då att vänta på? Nej precis, det är bara att ta på sig hjälmen och kalasbyxorna och ge mig in i Laserdomelokalen.

Innan jag kör igång med listan måste jag påpeka en sak: 2015 var ett jättebra filmår! Många stora och bra filmer har inte ens blivit bubblare (för jag ville inte ha 25 bubblare….det ska liksom vara nåt speciellt med det där). Jag är supernöjd på alla sätt och vis och det krävs en hel del för att denna lista ska uppdateras med någon ny film – men man ska såklart aldrig säga aldrig.

Är DU redo nu då? Hej Kollikock! Nu kör vi!

 

10. Ex Machina
(Regi:  Alex Garland)

Alicia Vikander, Oscar Isaacs och Domhnall Gleeson i en film skriven och regisserad av Alex Garland. En toppenfilm! Visste du att den aldrig gick upp på svenska biografer? Har du hört det förut? Inte?

.

.

.

9. The Martian
(Regi: Ridley Scott) 

Matt Damon är Mark Watney, den superpositive biologrymdfararen. The Martian är filmen helt utan badguys. Alla är snälla och rara och det är så himla skönt som omväxling kan jag tycka. En otroligt välgjord film att myspysa till.

.

.

.

8. Sicario
(Regi: Denis Villeneuve) 

Denis Villeneuve är min idol. Han kan verkligen göra film! Han kan VERKLIGEN göra film! Han kan verkligen göra FILM! Han kan verkligen GÖRA film!

.

.

.

7.  People Places Things
(Regi: Jim Strouse) 

En röd tråd på denna filmårslista är att filmerna antingen är supermysiga eller astunga. Den här filmen hör till den första kategorin.

.

.

.

6. Strangerland
(Regi: Kim Farrant) 

Och den här filmen hör till den andra. Och, det är ingen nyhet men, Nicole Kidman är fantastisk!

.

.

.

5. Danny Collins
(Regi: Dan Fogelman) 

”Heeeeey baby doll, what´s going on?”

.

.

.

4. Efterskalv
(Regi: Magnus von Horn) 

Bland det bästa som någon svensk filmskapare någonsin skapat. Magnus von Horn heter han, geniet.

.

.

.

3. Room
(Regi: Lenny Abrahamson) 

Personkemin mellan Jacob Tremblay och Brie Larson är magisk. Filmen är hemsk. Jag mådde illa och hade svårt att andas men jävlar vad bra!

.

.

.

2. Maggie
(Regi: Henry Hobson) 

Det är sällan jag gråter så mycket till någon film som jag gjorde när jag Maggie. Jag grät så mycket att jag snorade bort slutet, missade vad som verkligen hände. Det här är föräldraångest deluxe men det är också en otroligt snygg film, en rejäl story och väldigt bra skådespelarinsatser av både Arnold Schwarzenegger och Abigail Breslin.

.

.

.

1. The Revenant
(Regi: Alejandro G Iñárritu) 

Det här är ett mästerverk. Tycker jag. Det här är filmisk perfektion in i varenda kameravinkel, varenda underbettsfräs, vartenda halvdött stön, varenda naturbild, varenda känsla i varenda skådespelares ögon. Utom Domhnall Gleeson. Men det skiter jag i just nu.

Bubblare: The Wave, Mad Max: Fury road, Straight Outta Compton, The Overnight, Ett päron till farsa: Nästa generation, Sinister 2 och The Danish Girl.

Andra filmbloggare som listat detta filmår är:
Fripps filmrevyer
Movies-Noir
Jojjenito
Flmr
The Nerd Bird
Filmitch
Filmnight

Återtitten: SICARIO

Före.

Jag såg Sicario på Malmö Filmdagar i augusti förra året och jag har längtat efter att se om den sen dess. Jag gav den en fyra då med en guldstjärna på bröstet, fullt medveten om att det kanske kunde bli en höjning vid en omtitt. Det var så det kändes. Jag var lite tröttmössa när jag såg den, kunde bara ge den 99-procentig koncentration men nu är jag där, nu är det äntligen dags att se om den. Jag är tokpigg, full av koffein och förväntning, mobilen är avstängd OCH lagd i en byrålåda.Kom igen Sicario, give it to me now!

Efter.

Hjärtat slår så fort och så hårt att jag ser tröjan hoppa på bröstkorgen. Det här är SÅ JÄVLA BRA!  Filmen är så spännande och så välgjord med kanonkådespelare, musik, vyer, manus att jag inte kan göra annat än att buga, bocka, niga, ta i hand och ropa tack samtidigt. Det mullrade ända ner till grannen av musiken, dessa underbara brölande ljud. Jag tycker väldigt väldigt VÄLDIGT mycket om den här filmen MEN det blir ingen femma denna gången heller. Magkänslan säger nej och magkänslan bestämmer. Men att Sicario är en av dom bästa filmerna från 2015 står helt klart för mig. Det återstår att se hur långt upp på listan den hamnar när året ska sammanfattas. Vilken HÄRLIG återtitt!

När jag såg filmen 2015:

När jag såg filmen 2016:

SICARIO

Det är riktigt ordentligt och snyggt spacklade gipsväggar för att vara i en trashig fattig förort i Arizona hann jag tänka några minuter in i filmen.

Det är nog den första gången i mitt filmtittarliv som underarbetet gör mig tveksam. Konstiga val av tapeter, javisst, det händer, men att någon varit för ordentlig med spacklingen för att jag ska köpa det, DET har aldrig hänt.

Men för att ta det från början.

Sicario var den enda av filmerna som visades på Malmö Filmdagar som jag på förhand var superpepp på. Jag hade inte sett trailern, inte läst så värst mycket om den men i min värld räcker det att Denis Villeneuve är regissör så går jag liksom ner i split (eller ja… så mycket det nu går innan nånting krasas sönder och jag behöver assistans för att komma upp på fötter igen). Det sköna var att mina höga förväntningar till trots så var jag inte orolig när filmen började. Jag var helt lugn. Ett enda litet böööööööööööööö [tänk monotont ödesmättat bakgrundsljud] och jag var hemma. Det där ljudet alltså, eller ”musiken” eller vad man nu ska kalla det, det låg som en stickig otäck filt över hela filmen och JÄVLAR vad den är mitt i prick!

Emily Blunt är FBI-agenten Kate Macer som är filmens nav. Runt henne ”dansar” diverse CIA-män av lite olika anledningar men Josh Brolin (iklädd strandtofflor) och Benicio Del Toro har dom största rollerna. Mexicos undre värld spelar också en viktig roll – och knark. Och dom där spacklade väggarna spelar en annan roll än min arbetsskadade hjärna först trodde. På ett bra sätt. Jag behövde inte bli arg på scenografer med dålig koll för är det nånting Denis Villenuve och hans crew har så är det JÄRNKOLL. På allt. Jag behöver inte oroa mig för att bli lurad eller besviken för den här mannen kan göra film!

Jag vill inte skriva mer om handlingen och kanske inte heller om skådespelarnas prestationer men det jag VILL är att se om filmen i ett tillstånd av utsövdhet och full med energismoothies och gott kaffe för jag lyckades tyvärr sona ut några minuter under filmens mest spännande del och det stör mig som fan. Jag kan ärligt skylla på att detta var den nionde av tio biofilmer jag såg på tre dagar men det hindrar mig inte från att känna mig både förvirrad och förtvivlad. Sätter jag rätt betyg? Filmen var bra som fan men är den en fyra eller en femma?

Jag gör såhär. Jag sätter en fyra nu för det var så det kändes direkt efter visningen. En fyra med guldstjärna. Sen återkommer jag när jag sett om filmen. Det kommer inte dröja.

Jag såg filmen på Malmö Filmdagar tillsammans med några filmspanarvänner. Här är deras recensioner (klickbara länkar när texterna är publicerade).
Fripps filmrevyer, Rörliga bilder och tryckta ord och Jojjenito.

Är du nyfiken på Denis Villeneuves tidigare filmer, klicka här för att komma till mina recensioner.
Maelström
Un 32 août sur terre
Polytechnique
Nawals hemlighet
Enemy
Prisoners

Vill du höra mig prata mer om Sicario (eller….ja….så himla mycket mer kanske jag inte säger egentligen)? Men, ja, okejdå, om du ändå vill höra, klicka in dig på sofpodden.se och lyssna på avsnitt 2.

Fredagsfemman #181

5. Paul Rudd

Okej, han ÄR liten som en myra men en femteplats på veckans lista tycker jag han förtjänar. Han är ganska göllig.

.

.

.

4. En månad till Malmö Filmdagar

En månad till årets mysigaste vecka! Den riktiga nedräkningen har börjat! (Bilden föreställer postern till Denis Villeneuves nya film Sicario som kommer visas då. Peppen!!)

.

.

.

3. Höstlängtan är Frasierlängtan

Just nu längtar jag jättemycket efter att det ska bli höst, se löven gulna och kvällarna bli mörkare. Jag vill ligga nerkrupen i sängen och titta på Frasier, ettavsnitttill, ettavsnitttill, ettavsnitttill, ettavsnittill…

.

.

.

2. Suicide Squad-trailern

Det var länge sedan jag såg en så lyckad trailer som denna. Jag blir STÖRTSUGEN på att se filmen och ändå berättar trailern verkligen inte allt. Titta och lär alla ni som tror att en trailer ska vara en sammanfattning av filmen med en början, en mitten och ett slut. Det här är alldeles på pricken perfekt! Det enda som inte är perfekt är att det är ett helt år kvar till premiären. Klicka här för att se trailern.

.

.

.

1. Lo Kauppi

Av en slump hittade jag en dokumentär om Lo Kauppi på Svtplay. Av en ännu mer slump hade jag en tom timme över och som av en händelse klickade jag på play. 57 minuter senare satt jag och tittade på skärmen, kände mig både alldeles tom och alldeles uppfylld samtidigt. Jag trodde inte att vi hade en endaste beröringspunkt mer än att vi båda är kvinnor men hennes berättelse och tankar nådde verkligen in till mig och kanske allra mest scenerna med henne i en bil på väg till sin farmor. Dokumentären Ta plats finns på Svtplay fram till 15 augusti. Klicka här så kommer du direkt dit.

.

.